Tuva om Bättre sent än aldrig?:

Undrar, på ett enbart nyfiket och inte dömmande sätt, varför jobbar du inte? :) Eller du kanske söker men inte fått napp?

Jag hade önskat att det var för att jag inte får napp, men jag är tyvärr långtidssjukskriven. Lite om varför har jag skrivit här.

emma om Bättre sent än aldrig?:

vem går ut med milton på dagarna om du sover?:)

Ingen. Fördelen med att ha hund och inte katt är att hundar anpassar sig. När jag sover, då sover Milton - oavsett tid. Vi går alltid ut innan jag lägger mig och sedan när jag är vaken, precis som om jag inte hade haft sömnproblem. Jag sover dock inte hela dagarna som det kan låta, utan går bara upp senare än normalt eftersom jag inte kan sova om nätterna.

Emma asked who walks Milton when I'm sleeping during the day and the answer is no one. It's not needed since he's sleeping whenever I'm sleeping and I'm out with him as much as I would if my days were normal.

Yuki Yoursic om Kattungarna (och Milton):

Aaaw så söta :D vad heter dom? :)

Vad jag vet har bara två fått namn hittills och det är dom som syrran och mamma ska behålla. Den ena beiga är syrrans och han fick jag döpa till Albin (se bild nedan) och mammas är den ljusgråa och fick namnet Delichia, men jag kallar henne för Poison eftersom mamma döpte hon som dog till Toxic. Eftersom vi inte vet vad dom andra två kommer heta kallar vi dom för Blondie och Bulldozer (tjejer båda två) så länge, haha!

Hade inte alla varit paxade redan hade jag snott hem Albin eller Blondie.




Yuki Yorsic asked about the names of the kittens and there's only two with real names. My sis is keeping one of the beige kittens and I got to name him Albin (pic above) and mom is keeping the gray one and she named her Delichia, but I call her Poison since the kitten that died was called Toxic. The other two are called Blondie and Bulldozer (both girls) for now, haha!

Tack så mycket!

Jag håller med om att det är väldigt löjligt och jag blir faktiskt förvånad varje gång jag hör om det, eftersom jag inte alls får sådana kommentarer och ändå har en del piercingar som syns väl. Jag får bara massa positiva kommentarer av folk. Dom enda gånger jag har fått en negativ attityd mot mig var när jag var 13-14 och blev kallad för punkare av småkids och det tar jag inte direkt som en förolämpning då jag inte har något emot punkare. Jag var dock inte piercad då, så negativa kommentarer angående piercingar har jag sluppit. Jag har flera gånger praktiserat på förskolor och skolor och det har inte varit några problem alls, snarare tvärtom då dom tycker att jag ändrar folks bild på folk som har piercings. Jag tror att mycket handlar om vilken attityd man själv har samt vilka människor man umgås med/har runt omkring sig. Jag undviker dömande människor.

Vad är er erfarenhet av detta? Har ni fått dryga kommentarer, har ni som jag sluppit det och snarare fått komplimanger eller har ni kanske varit den som slängt kommentarer efter folk?

Trust me darling wrote a comment about how people give her stupid comments about her new piercing and asked me if I have to deal with that. My answer was that I actually just get compliments about my piercings and that the worst thing that I've heard is that I was punk. That was when I was 13-14 and had no piercings at all and since I don't have a problem with punk I couldn't care less. I believe it's all about your attitude towards people and which people you're surrounded with. I avoid judgemental people.

Annely Nordlund om Tre plus, tre minus:

måste bara fråga hur dina cheeks ser ut då du inte har smycken i>? tog bort mina för någon dag sedan och har fått megasmilegropar >< blir de mindre efter ett tag tror du? :o

Jag tog ut mina cheeks ett tag faktiskt, så här nedan har du två exempel. Dock är det ju olika för alla, men generellt får man synliga smilegropar efteråt. I början är dom lite större ja, men hur mycket dom tonas ner senare får man se. Mycket beror på hur länge man har haft dom och hur fint läkta dom är. Själv piercade jag mig faktiskt bara för att jag ville ha smilegropar, men nu trivs jag inte utan piercings alls. Hehe! Så ja, det är något man bör tänka på om man funderar på att pierca kinderna.

Clarisse: Du skrev att du inte skär dig. Jag undrar då: har du någon form av självskadebeteende? Eller har haft kanske?
Jag tänkte kommenterat det inlägget, men gjorde det aldrig. Men det jag ville säga var att jag har hela tiden trott mig veta att du har borderline. Visste inte att det inte är något du berättat innan:p Jag har nog bara fått det för mig att jag vet det, haha.

- Oj... jag vet inte hur jag ska ta det där. Det känns inte jättebra att folk tror att man har Borderline. Men ja... jag har ju det, så jag får väl leva med att det märks ibland. Angående självskadebeteende så är det både ja och nej. Jag skadar mig psykiskt, men inte fysiskt. Det är heller ingenting jag gör med flit/vilja, utan det sker automatiskt. Jag kan få en hel del självskadeimpulser, men står alltid emot. Jag vill inte fastna i något sådant också.

Mikaela: Såg föresten ditt inlägg om borderline. Jag går en utredning nu, dom trodde först att jag hade ADHD men nu tror dom mer på borderline. Vi får väll se hur det går och vad dom kommer fram till. Hur lång tid tog det för dig att göra hela utredningen?

- Jadu, jag vet faktiskt inte. Jag utreddes för flera diagnoser, men med fokus på fyra stycken som hon misstänkte mest: Borderline, Fobisk personlighetsstörning, ADHD och Bipolär. Jag gjorde alla utredningar under samma period, så jag vet faktiskt inte hur lång tid det tog. Jag vet inte ens vilka av alla papper som rörde vilken diagnos. Det enda jag vet var att ADHD-utredningen tog längst tid och bestod av mer fysiska uppgifter som jag inte gillade.

Och för er som undrar över dom andra utredningarna så följde jag ADHD-kurvorna på vissa punkter, men gick emot på andra och vad gäller Bipolär så är jag inte tillräckligt manisk för en sådan diagnos.

Lycka till med utredningen och allt därefter!

Joh: Jag undrar är det något som utlöser när du mår dåligt eller det bara går upp och ner av sig självt?
Hoppas du mår bättre snart, psykiska grejer är tunga att gå och bära på..

- Först och främst: Tack så mycket!

Angående frågan så är svaret både och. Självklart utlöses det av händelser som för alla andra, men det kan komma "out of the blue" också. Därför kan jag inte planera saker. Jag vet aldrig hur jag mår. Jag kan vara skitglad när jag lägger mig och vakna upp och känna att jag lika gärna kan lägga mig och dö. Eller tvärtom. Det växlar otroligt mycket - och snabbt. Inte bara över natten sådär, utan flera gånger under dagen. Är jag t ex skitarg kan jag bli glad igen på några minuter utan att det har hänt något. Det är svårt att förklara utan att det låter som ett "normalt" beteende. Tänk dig humörsvängningar gånger tusen. Och totalt okontrollerbara.




Eriiza: Tack för att du skrivit den här texten, nu vet man mer om dig som person.
Att du är en överlevare, och vägrar vara ett offer.
Starkt av dig att vilja gå emot diagnosen, istället för att låta den krossa dig !
Och DBT är grymt bra, svårt ofta, men bra, hur går det för dig med DBT:n ? =)

Dina inlägg om diagnosen har bara varit bra, tycker jag. =)
Jag undrar lite om hur du hanterar vardagsångesten idag?

- Tack för din kommentar, den värmde!

Det går bra med DBT:n, men nu har jag faktiskt avslutat den för att jag ska flytta den till Gävle. Jag kommer bara att gå på samtal två gånger till (avslutningssamtal), men hoppas att jag får börja DBT även här. Annars får jag hoppas på KBT.
Hur jag hanterar vardagsångesten vet jag inte riktigt. Jag försöker väl gå emot den så mycket jag bara kan. Vissa dagar lyckas jag vinna, andra dagar vinner den. Om jag förlorar försöker jag bara stå ut, eftersom det inte finns något mer att göra. På senare tid tycker jag att jag har vunnit mer än vad jag förlorat, även om ångesten finns inom mig konstant.

emma- photo and a little bit of hope om Bilder från gårdagen:

jag bara undrar om du vet nån sida där det står vilka märken som testar på djur osv, har googlat omkring men hittar inte nån bra sida :/

Det finns lite listor här och där, men man kan tyvärr inte lita på alla. Jag rekommenderar att du utgår från den här listan istället, en lista på vilka som INTE djurtestar. Det finns fler som inte utför djurtester, men för att komma med på den listan måste företag följa lite hårdare krav. Själv använder jag helst produkter från Yves Rocher och Crazy Rumors.

Ida om Överraskad med presenter:

Skulle du kunna vara en gullunge och klicka ut en bit av din foundation (du använde dr hauschkas 00 va?) på handen eller något så jag kan få se hur pass ljus den är? Är blekansikte och hittar ingen bra färgåtergivningsbild på internet.. Hade varit supergulligt av dig!

Självklart! Min hand är dock inte världens bästa att jämföra smink med eftersom jag är så blek (svensk, finsk och undviker solen... hehe), så jag jämförde med den här (den ljusaste) från Yves Rocher också. Tyvärr var det svårt att få en realistisk bild, men du ser ju ljusskillnaderna i alla fall och den från Yves Rocher är egentligen ljus.

Om du (eller någon annan) undrar något mer angående smink (eller något annat för den delen) - fråga!

Dr Hauschka 00 till höger

Annica om Milton har fått ett till ben:

Jag har missat.. Vad hände med hans ben?

Du är nog inte den enda som har missat med tanke på att det var ett bra tag sedan nu, så jag tänkte svara i ett inlägg så att fler kan få ta del av informationen.

Det började med att Milton helt plötsligt, out of nowhere, började hoppa på tre ben och vägrade gå på det fjärde. Vi drog till veterinären och han röntgades osv, men röntgen visade inget fel. Däremot kände veterinären att något var fel med höften, så vi hade regelbunden kontakt och han fick medicineras. Vi höll på med rehabilitering hur länge som helst innan röntgen äntligen visade vad som var fel. Höftkulan hade gått sönder (okänd anledning). Så han fick opereras och nu håller han på att rehabiliteras igen. Medicinen är borttagen och benet blir bara bättre och bättre. Det kommer däremot ta ett bra tag innan han är helt bra igen, men han har inte ont och besväras inte av det längre.

Ni får ursäkta, men allt är upp och ner, bak och fram, ut och in osv. Uppdateringarna kan därför vara lite sega ibland. Men jag läser alla kommentarer, mail osv och uppskattar verkligen att ni läser/kommenterar.

---

Mirjam om Jag rockar lite för hårt:

Har den där "rockringen" gett några resultat än? :)

Jag vet inte om jag har förlorat vikt eller gått ner i midjemått eftersom jag varken har våg eller måttband, men jag känner skillnad. Dessutom har jag fina blåmärken på magen/sidan. Det konstiga är bara att jag har börjat bli sämre på att rocka nu. Kanske för att jag är så jävla öm? Eller för att mina höfter har blivit mindre? Haha! Who knows? Jag är nöjd i alla fall.

Anonym om Jag hatar veganer:

Tycker du att det är ett stort problem med sådana veganer som du beskriver i texten då? För jag är vegan, djurrättsaktivist och stöter väldigt sällan på sådana personer.

Samtidigt så behöver folk (ibland, vid rätt tillfällen) bli påminda om sanningen hur hemskt det än kan låta. "Någon har fått lida för att du ska få den där maten på tallriken." Och det är inte helt bra att göra veganism till bara ett kostval där alla får bestämma själva vad de vill äta. Självklart ska ingen tvingas till att bli vegan mot sin vilja, men det är inte som med religion eller politiska åsikter. När man äter animaliska produkter så får någon annan lida för det, det påverkar inte bara en själv.

Som vegan stöter man inte på sådana personer, nej. Men som icke-vegan. Folk som inte är veganer/vegetarianer blir ofta chockade över att jag inte dömer ut dom som dåliga människor och det tycker jag är trist. Jag menar... jag är vegan och tycker att det är självklart att man ska bry sig om hur djuren har det, men hur mycket jag än vill så kan inte alla tycka som jag. Därför tycker jag att det är bättre att dom som inte tycker som jag åtminstone bidrar till att djuren har det bättre, dvs genom att ändra lite i kosten. Sedan vore ju idealet att folk skulle bry sig på riktigt också, men jag ser hellre att folk bidrar lite än inte alls.

Folk som däremot är intresserade av att förstå vad som faktiskt händer kan läsa lite HÄR och för att se lite vad jag äter kan ni klicka in HÄR. Och självklart finns det massor att läsa hos bland annat Djurens Rätt och Djurrättsalliansen.

HÄR kan ni beställa hem en hel del material gratis. Bland annat det som ni ser på bilden.

m' om Love is for losers:

du verkar ju kunna piercings, har du läkt igen någon läppiercing eller vet ngn som gjort det, syns det mkt efteråt? har funderat på det men vet att jag inte vill ha kvar den resten av livet så jag tänkte att det är bäst att fråga nån som vet ;)

Det beror helt på hur länge du har har i piercingarna, ditt läkkött osv. Ju längre du har i piercingarna, ju svårare är det att få det att läka ihop. Jag har haft två piercingar i läppen som jag har tagit ut och som jag hade i flera år, men det är inte många som märker ärren och jag störs inte av dom heller. Det är så smått att man inte tänker på att det är ärr.

Skulle jag däremot ta ut piercingen som jag har i mitten av underläppen skulle jag få ett tydligt ärr, eftersom jag haft den i 7 år. Men ja, det funkar lite olika för alla. Vill du pierca dig, go for it! Se bara till att du går till en seriös piercare.