Oh juste, jag har glömt berätta: Syrrans katt har fått fem små bebisar nu! Jag ska dit om en månad och jag kommer behöva kämpa för att inte ta med en hem. Jag är ingen kattmänniska, men en månad gamla kattungar... Åååh!

Oh yeah... I forgot to tell you: My sisters cat has had her babies now! Five little kittens. I'm gonna visit them next month and it will be so hard not to take one of them home. I'm not a cat person, but I do love kittens.

Igår när jag var ute med Milton flög två hundar på honom. När vi gick ut stod en tjej med två hundar som skällde och drog mot Milton. Jag sket i det eftersom det inte är ovanligt att andra hundar skäller på honom och han gör ändå ingenting tillbaka, så vi gick vidare. Men så plötsligt kom en liten hund springande och man hörde panik i någons röst långt borta på parkeringen. Strax därefter flög dom två skällande hundarna på Milton. Tack och lov var inga bet inblandade, men dom stod och skällde och buffade på honom. Milton stod bara still och viftade på svansen åt den lilla hunden eftersom han Älskar andra hundar och speciellt små raser. Tjejen med hundarna tog deras koppel, men drog inte undan hundarna utan jag fick dra undan Milton medan hon försökte lyfta upp den lilla hunden och när tjejen som skrek av panik kom förstod jag det som att dom kände varandra. Då undrar jag... VARFÖR i helvete skydda den lilla hunden från något som inte är farligt (hundarna gick inte på den) och låta hundarna stå och skälla samt buffa på Milton?! Tänk om Milton inte hade varit så överdrivet snäll som han är och blivit aggressiv tillbaka (som i princip alla andra hundar blir), då hade det förmodligen slutat illa.

Det sjukaste var att hon inte sa någonting. Ägaren alltså. Jag fick iväg Milton och ställde mig en bit bort för att se om hon skulle be om ursäkt eller dylikt, men nej... ingenting. Hon tog inte ens tag i hundarna, utan gick in i porten som om ingenting hade hänt.




Long story short: Milton got attacked by two dogs yesterday. They growled, barked and pushed him, but thankfully there was no biting involved. Probably 'cause Milton is the nicest dog ever and just stood there instead of getting aggressive (like almost every other dog would). And the worst thing was that the owner didn't do anything. I had to pull Milton away to get away from them and the owner didn't say a shit to me. She just walked inside when I got Milton away from them. I don't even wanna think about what could've happened if Milton wasn't this nice. I mean... he didn't even bark! It could've gone so bad. Asshole!

Syrrans katt Chappe (Chaplin) är dräktig och tydligen stor som en kula. Syrran tror att ungarna kommer vara supersöta. Jag vet inte om jag är av samma åsikt... Vad tror ni efter att ha sett den här bilden på Chappe som liten? Hahaha!

My sisters cat is having babies. She thinks they'll be super cute, but look at the pic of Chappe (Chaplin) as a kitten. Hahaha!

Som jag nämnt några gånger förut har Milton haft problem med höften, vilket har gjort att han inte kunnat gå på ena benet och därmed förlorat musklerna. Mer om det HÄR. Nu har det gått ett bra tag sedan operationen och han går numera normalt. Som en liten bonus började han dessutom äta normalt strax efter operationen (för er som inte vet det så matvägrade han en hel del förut), så jag slipper oroa mig för det mer. Han lägger på sig sakta men säkert. Jag vill inte övergöda han så att han blir överviktig istället. Däremot måste vi byta tillbaka till hans gamla foder, eftersom det var bättre för honom.

Sjukt skönt att slippa åka till veterinären hela tiden! Nu hoppas jag att vi slipper mer olyckor/problem ett bra jävla tag framöver.

Milton had to go through surgery 'cause of his hip a while ago and since then he's been walking better and better each day and he's now walking like he should. And not only that, he eats a lot better too (he needs to gain a little weight).

Inatt hade vi en hund här i och med att mammas kompisar sov över. Zenta heter hunden och är någon slags jämthundsblandning. Så jävla söt! Och lugn. Det är sådan stor skillnad på henne och Milton. Jag satt och gosade med henne igår och eftersom jag är van vid Milton som far omkring som en jävla idiot och välter omkull av att han viftar på svansen kändes det som att hon bara "ehh, tror du att jag gillar det här eller?", för det enda hon gjorde var att luta sig mot mig då och då. Kändes som att hon spelade död, haha! Jag må längta tills Milton blir lugn, men det där var lite väl lugn kanske. En kombination av dom två vore perfekt. Haha!

(bilden på Zenta är lånad av Irene och bilden på Milton är från förra julen)

Okej, det låter värre än det är. Tegel är inte borta-borta. Han är bara inte kvar här. Han fick följa med mamma och Surre när dom åkte hem igår, för han ska nämligen flytta ner till landet någonstans i Lindesberg med mammas kompis. Jag insåg för varje dag som gick hur lite kattmänniska jag är. Självklart tycker jag om Tegel, men jag vill inte ha han här. Jag tycker inte om att gosa med katter och det blir bara en börda för mig. Han mådde bra här, men jag tycker att han förtjänar mer uppmärksamhet än vad han fick här.

Det är lite tråkigt för Miltons del eftersom han tyckte om Tegel, men han klarar sig. Han bodde ju ihop med katter innan vi flyttade också och klarade av att lämna dom. Visserligen gillade dom honom inte, men ja... han klarar det.

Det räcker inte med bara Milton, eftersom Milton ofta är övertaggad och vill leka när Tegel bara vill gosa. Haha!

Sist vi var hos veterinären sa han att anledningen till varför Milton inte går som han ska än är för att det har blivit en vana för honom att slarva med benet. Det är bevisat nu, då han går så mycket bättre. Idag fick jag honom till och med att springa ordentligt. Snart kanske han blir en normal hund. Eller ja... normal kommer han aldrig bli. Men ni vet, en fullt rörlig hund.

Inte en enda person har stannat oss och frågat vad som är fel med hans ben heller. Tidigare var det närmare tio per dag.

Åh, vet ni vad? Milton vill ju hälsa på alla hundar han ser, både lekfulla och aggressiva, vilket har gjort att det blir problem när man ska gå förbi hundar. Men nu har han ÄNTLIGEN börjat bli riktigt duktig och stänger inte av öronen direkt när han ser en hund. Som igår vid affären. Han satt utanför och väntade och när jag kom ut stod det en hund en bit ifrån och skällde som en idiot. Milton däremot satt ner och väntade på mig. Man såg att han ville fram och hälsa och när vi gick därifrån tittade han bak flera gånger, men han drog inte för fem öre som han hade gjort för bara några veckor sedan. SÅ skönt!

Det är dock vissa gånger som han verkligen försöker, men inte alls lika extremt som tidigare. Hans envishet har börjat lägga sig lite.

Det var bra med Milton. Vi ska fortsätta som vi har gjort nu och hoppas på att det går framåt. Det gäller ju att han får upp musklerna på benet efter operationen, men det kan ta tid och Milton verkar riktigt trög gällande det. Han är dock pigg och glad och har tydligen inga besvär av det. Vi kan t o m skippa medicinen helt om Milton inte går sämre utan den, vilket han inte gör. Skönt!

Vi fick ett litet intyg också, eftersom han tycker att polisen ska hålla käften angående mig och Milton. Han uttryckte sig precis så, haha! Dom stoppade ju mig förut och hotade med att omhänderta Milton för att han hade problem med benet (han hade problem med höften, men okej), men det kunde dom inte eftersom veterinären bekräftade det jag hade sagt när dom ringde dit. Oh well... nu slipper jag sånt stort krångel i alla fall. Ifall det skulle hända igen alltså.

Bild på Milton från i somras. Tagen av Viva.

Jag hatar syrrans ena katt. På riktigt. Hatar. Jag vet inte varför egentligen, men jag har nästan alltid haft något emot henne. Och nu löper hon (för icke-kattkunniga: skriker som en jävla idiot) också. Tacka fan för att Tegel är hankatt. Och kastrerad.

Om jag sovit bra inatt? Not so much! Ni då?

Nu snart ska jag och brorsan iväg och hämta upp Viva, sedan drar vi iväg på en promenad och badar med Milton. Eller... Milton ska bada, jag kommer ha panik (rädd för vatten) och Viva och Surre lär väl kasta pinnar eller något.

Här nedan kan ni se några bilder från förra gången vi var där. Ni bara måste skratta åt sista bilden. Jag dör varje gång.

Jag är så jävla stolt nu! Ni anar inte! Jag brukar ofta få höra vilken glad och snäll hund Milton är, men idag när en man kom förbi och pratade om brandskydd var fan bäst. Mitt i konversationen berömde han mig för min pli på Milton och frågade om jag jobbar med hundar. När jag sa att han var min första hund föll hans haka ner i backen. Awesooome!

Jag är tydligen otroligt mycket klokare än många andra 89:or och 90-talister också. Bara så att ni vet. Haha!

Jag och lilla bebisen, juni 2010.

Hey guyz! Är ni katt- eller hundmänniskor? Eller kanske varken eller? Själv väljer jag garanterat bort katter.

Här har ni fem anledningar:

1. Nu när jag ska till mamma är det inga problem alls, varken för mig eller Milton. Men så kom jag på att jag har en katt och även fast dom är självständiga behöver lådan rensas, mat behövs fyllas på och vatten behövs bytas. Jag har ingen kattbur att ta med han i, så vore det inte för Emma så hade jag behövt pendla som en idiot. Kul...

2. Innan vi flyttade åt Milton kattmat - jämt! Så vi fick ställa upp den på ett högt bord. Nu är det tvärtom. Tegel äter Miltons mat.

3. Antingen är dom skittråkiga eller övermysiga. Som Tegel imorse... Jag vaknade helt seriöst av att han stod och trampade på mig. Ni vet såntdär "trampgos"? På halsen! Inte alls mysigt! Och inte nog med det, så snubblar jag över han jämt när han ska gosa vid benen. (Ni hör ju, jag gillar inte att gosa med katter för fem öre)

4. Dom är alltid vara vakna när man ska sova. Det spelar ingen roll vilken tid på dygnet tydligen, för det låter fan alltid när jag ska sova! Och jag som är nojig över mördare och shit får ju panik av minsta lilla ljud.

5. Dom hårar som idioter! Visst, Milton tappar också päls, men inte alls lika mycket. Tror fan att det är största anledningen till varför jag inte gillar att gosa med katter. Det är ju kört om man har svarta kläder på sig = alltid för min del.

Yes, jag valde att åka hem igår. Jag hoppades på att få sova på tåget, men det kom in två hundar på tåget och Milton som har svårt för det (han vill hälsa på alla, han är allt annat än aggressiv) ville inte låta mig sova.

Ena hunden struntade i Milton, vilket gjorde det enkelt att få Milton att koppla bort den, men andra hunden skällde och "högg" mot Milton (hon som hade hunden hanterade det dock bra, så döm inte ut henne eller hunden). Detta gjorde att Milton ville fram ÄNNU mer, eftersom han inte fattar när hundar är aggressiva. Efter ett tag började han dock gnälla som fan och det tog ett tag att lugna ner honom. När han väl blivit lugn satte sig den andra hunden upp eller gjorde något som visade tecken på att han var dominant, så då började Milton gnälla/gny igen. Ett litet tag somnade han dock, så det är framsteg. Jag tror att både Milton och den andra hunden behövde det här. Milton för att förstå att han inte får hälsa på alla och den andra hunden för att förstå att hundar inte är farliga.

När vi sedan väl kom hem attackerade han Tegel direkt. Inte attackera som i attackera, utan "Lek med mig, lek med mig!" och när jag bad han lugna sig (för att inte störa grannarna) gick han och la sig och sov tills jag drog ut honom på promenad. Haha!

Tegel är död. Min brutala kamphund har slaktat honom. (Elleeer...?)

Dom gillar verkligen varandra. Milton hoppar alltid omkring runt Tegel för att busa upp honom medan Tegel alltid "buffar" sig mot Milton. Och med "buffar" menar jag att han stryker sig mot Milton, precis som katter gör mot folks ben.

För övrigt har jag precis lärt mig att det är Tegel som låter när jag ska sova. Till en början ropade jag "Vad gör du Milton?!" (som jag brukar säga när han gör/har gjort fel), men varje gång har Milton legat snällt i soffan och försökt sova. Haha, stackarn!

Det finns stora ängar/gräsplättar här, men ändå trycker dom dit världens minsta hundrastgård. Okej att inte alla hundar kan springa löst eller har spår-/löplina (jag använder det som respekt för andra hundägare eller människor överhuvudtaget), men dom hade väl kunnat göra den lite större? Det är inte direkt så att det är brist på område.

En liten chihuahua skulle säkert ha skitkul där, men en Amstaff som har tusen liter energi? Not so much.

Avståndet mellan Milton och hundrastgården är ungefär samma som från sida till sida där inne. Löjligt!

Tegel hatade Milton till en början, men titta här:

Egentligen skulle jag ha tagit Tegel tills han fick ett nytt hem, men som det ser ut nu får han stanna här. Jag störs inte av honom alls och Milton tycker ju om honom. Två mysiga killar, det där.

Spår-/löplina och en stor äng är allt man behöver. (Det ni ser på bilden är bara en bråkdel av hela området)




För övrigt trivs vi som fan i lägenheten/området. Vi har inte ens bott här i en vecka, men det känns SÅ bra.

Imorse när jag klev upp kom Tegel springande och ville gosa. Strax därefter kom Milton och Tegel var ganska okej med det. Han fräste till lite, men dom kunde ligga brevid varandra. Det jobbiga är bara att Milton blir så jävla lycklig att han inte vet var han ska ta vägen och det gör att Tegel blir ännu mer anti. Haha!

Superglada Milton som bara vill leka och sura Tegel som helst gömmer sig under soffan än så länge.

Ni skulle ha sett när Simon kom förbi idag förresten. Milton var helt crazy. Han sprang 1492091 varv runt både sig själv och Simon och kunde verkligen inte lugna ner sig. Lyckligaste hunden någonsin, haha!

Stackarn är fortfarande inte ett fan av Milton eller syrrans katter, utan gömmer sig och morrar för sig själv. Han hårar dock som en tok, så nu ska jag springa iväg och fixa borste. Hejsålänge!

Vet ni vad jag har gjort idag? Jo, jag har hämtat hem en katt. Det är nämligen så att Ellen och Ankan har tre katter, men nu har dom tagit hem en hund som hotades avlivas om den inte fick något hem och den hunden går inte ihop med katter, så det är tänkt att Tegel ska få följa med mig när jag flyttar. Min tanke är att han ska bo hos mig tills ett nytt hem hittas, men vi får se.

Anledningen till varför jag hämtade honom redan är för att jag vill veta hur han och Milton funkar ihop och som jag misstänkte är Milton nyfiken, men blir rädd när Tegel fräser till. Tegel är ju van vid att bo med en hund som attackerar, så han behöver ju bara lära sig att Milton är snäll och det visar han tydligt. Förhoppningsvis lär dom känna varandra fort.

Ja, ni läste rätt: Min farliga och brutala kamphund skräms av en katt. Kanske just för att Amstaffs inte är kamphundar?

Ni vet när man vaknar upp och känner "FML, this is sooo not my day"? Well... jag har en lösning på det: Skaffa en ful hund!

Klev upp 07.00, gick ut till bilen 07.10, fick komma in till veterinären 08.00 och begav oss hem 08.10. Snabbt gick det! Och jag antar att ni förstår att det gick bra hos veterinären med tanke på tiden vi spenderade där. Såret såg bra ut, Milton var pigg och glad, stygnen togs bort och nu ska vi börja träna. Sedan ska vi tillbaka om 6 veckor för att se att det börjat bli bättre.

Vi fortsätter dock med tratt (ibland) ett tag, eftersom Milton redan bitit på såret. Ingen fara, men bättre att vara försiktig nu i början.

För övrigt är det så jävla äckligt väder idag. Det har regnat och det brukar vara skönt, men nu är det fortfarande sjukt kvavt och äckligt. Det är det värsta med sommaren. Det spelar ingen roll om det är kallt väder, för det kvava gör att det blir svettigt ändå.

Mamma har varit kattvakt ett tag nu och idag var sista dagen hon skulle dit, så jag passade på att följa med. Katterna bodde nämligen här som bebisar och jag är helt förtjust i en av dom. Johan döpte honom till Tegel när han var bebis, så enligt mig heter han fortfarande det. Dom har dock döpt om honom till Tiger (engelskt uttal), men det skiter jag i. Hehe!

Bilder och en video kommer senare, när jag orkar föra över dom. Slänger upp några gamla bilder på Tegel under tiden.

Efter att ha gosat lite med Tegel kom jag på varför jag undviker att gosa med katterna hemma. (Well... Fille åtminstone, Chappe och jag gillar inte varandra). Helvete vad hårig man blir och helvete vad det sitter fast ordentligt!