God morgon! Eller inte... jag är helt sönder. Jag är så jävla trött att det inte finns och skulle behöva sova ett dygn eller två.

Milton verkar inte ha jätteont längre, men har lite problem med att lägga sig till rätta. Speciellt eftersom kragen är ivägen nu. Han dunsar in i väggen med den ibland, stackarn. Det känns nästan som att han är mindre än när han var liten bebis.



Jaja, nu ska jag ut och in med honom snabbt. Han får ju inte promenera alls, så nu kommer det förmodligen bli många vändor ut och in istället. Hoppas att han inte får överskottsenergi, så att han slipper känna sig rastlös av allt vilande.

Nu har jag precis kommit hem efter att ha hämtat Milton hos veterinären. Operationen hade gått bra. Däremot var det ett jävla jobb att få in han i bilen, men det gick till slut. Jag har precis gett honom lite extra smärtstillande, för han gnällde nå så otroligt. Han lyckades att hoppa upp i soffan utan att jag märkte det i alla fall, så det är ju positivt.

1 juli ska vi tillbaka för att ta bort stygnen och prata lite mer om rehabiliteringen. Tills dess är det vila och krage som gäller.

Helvete vad jag hatar att jag är en nattmänniska just nu! Jag har försökt behålla min slöhet från imorse, men jag börjar bli pigg nu till kvällen och det känns inte bra. Jag och Milton ska nämligen möta pappa vid bilen klockan 7 imorgon bitti, eftersom Milton ska vara hos veterinären klockan 8. Så nu hoppas jag att jag kan somna, så att jag slipper dygna.

Många har undrat om jag är nervös, spänd osv angående operationen, men det känns bara positivt. Det känns skönt att den blir gjord och jag längtar tills vi kan få börja med rehabiliteringen. Det kommer bli bra!

Milton och pappa, första gången dom träffades.

Milton har för övrigt lagt på sig lite redan. Viktmässigt vet jag inte, men ytligt i alla fall. Jag var rädd att jag bara inbillade mig, men Viva var här för ett tag sedan och hon reagerade direkt på att Milton har fått mer hull. WOHO!

Okej, nu är jag lack. Jag har fått skit av en anonym person som påstår att jag inte tar hand om Milton. Tydligen försöker jag till exempel göra honom till vegetarian. Det visste jag inte ens om själv och det är ju lite konstigt att jag väljer att ge honom Carrier när det inte är vegetabiliskt. Men men... hon/han vet ju bäst, eller hur?

Jag vet inte hur ofta jag får höra av folk att Milton är smal och på grund av det ser ut att ha vinthund i sig. Han är absolut inte undernärd, men för smal är han och på senaste har han vägrat äta. Han äter när han måste och då äter han inte mycket. Så jag bestämde mig för att försöka hitta ett foder som är lika bra som hans nuvarande (Standardt) och som han gillar. Något som jag vägrar är att köpa billigt foder från någon mataffär. Så jag ringde helt enkelt runt och pratade med olika företag.

Bäst respons fick jag av Svenska Hundfoder AB/Carrier, som var snälla och skickade hem fyra provpåsar till Milton.





När vi sedan kom hem från lek med en finsk lapphund stod den här utanför dörren - Carrier Regular 15 kg.



Milton verkar älska det, så nu börjar övergången från Standardt till Carrier och jag hoppas att det ska få han att öka lite i vikt. Eller ja... han väger ju 21,2 kg, så det är mer ytliga kilon (fett) han behöver. Hans vikt är i princip bara muskler och noll fett.

Oh... my... god... fjärde dagen jag ringer till Agria nu och nu SKA allt vara löst. Det hade det nog kunnat vara redan igår med tanke på att jag inte alls skulle prata med en skadereglerare. Bra att dom har koll...

Hur som helst kommer operationen ersättas av Agria, så på tisdag ligger han på operationsbordet.

Nu hoppas jag att jag ska slippa uppdatera om Agria. Men tyvärr har jag inte gjort något annat än att sitta med dom i telefon. Strular dom inte med det ena, så strular dom med det andra. Och sedan med det tredje. Och fjärde... Men nu ska allt vara löst och dom lovade noll strul gällande operationen på tisdag.

Det är en jävla tur att man har en arg och envis finne i sig, annars hade jag säkert fått betala operationen själv trots bra försäkring. Tycker synd om dom som inte är envisa nog att sätta sig emot.

Nu har jag ringt runt som en jävla idiot angående Milton. Första samtalet ringdes tio imorse och sista ringdes alldeles nyss. Operation har bokats till på tisdag och förhoppningsvis ska den bli av, men allt beror på Agria. Jag måste prata ÄNNU MER med dom, men en skadereglerare fanns inte längre på plats = jag får ringa imorgon.

Nu håller vi alla tummar och tår för att Agria slutar strula, så att Milton kan få opereras på tisdag. Okej?

Det blir operation för Milton. ÄNTLIGEN har dom hittat felet (eller ja... äntligen har felet blivit synligt) och det blev bedömt som okänd orsak. Tyvärr beter sig Agria som muppar och tänker inte ersätta operationen. Jag har en försäkring som ska täcka det, men dom har valt att aldrig ersätta just den operationen. Men det är lugnt, jag har ju 50 000 spänn liggande. Eller...?

Jag ska ringa till Agria imorgon igen och sedan prata lite mer med veterinären och se hur det ska lösa sig. Operation ska det i alla fall bli, för jag tänker INTE låta honom gå och lida eller avliva honom!

På tal om något annat (och roligare), så fick Milton hälsa på en Amstaff/American Bulldog idag. Snacka om att dom tyckte om varandra. Helt tokiga var dom, båda två. Och han - Dino som han hette - var hur fin som helst (se bild ovan).

God morgon! Jag vaknade med panik för ett tag sedan. Mobilen var nämligen avstängd, så klockan kunde ha varit hur mycket som helst. Tack och lov var den bara tio, så jag behövde inte oroa mig. Jag och Milton ska nämligen till veterinären idag. Vi har ju jobbat som idioter med hans ben och det har blivit MYCKET bättre. Det har gått från hoppande på tre ben och noll muskler till springande på alla fyra ben och muskler, men det är fortfarande inte helt bra. Det är alldeles för stelt.

En del av mig hoppas att det inte är någon fara och att vi bara ska fortsätta som vi har gjort (eftersom dom inte såg något på röntgen), men en del av mig hoppas att det blir operation så att vi får det överstökat. Då vet dom ju exakt vad det är och det blir troligen bättre mycket snabbare. Men vi får se... Huvudsaken är att det blir helt bra till slut.





Sedan måste jag bara spy ut skit på polisen som stannade mig och sa att dom kunde omhänderta Milton på grund av hans ben. När jag sa att han har veterinärkontakt och att vi jobbar på det fortsatte han och hans kollega med att han inte ser ut att må bra (trots att dom påpekade hur mycket han viftade på svansen) och sa att jag inte verkade veta vilken veterinär han gick hos, trots att jag uppgav både namn och klinik. Vem vill sätta sig emot att deras attityd mot mig berodde på att jag är ung och att han är en Amstaff (eller som dom sa: "en såndär hund")?

När dom inte ringt tillbaka och jag fick kontakt med veterinären ringde jag polisen och då hade dom pratat med veterinären som självklart hade bekräftat att allt jag hade sagt var sant. Skitschyst att dom ringde och sa det till mig, så att jag slapp skaffa värsta intyg och grejer från veterinären. Verkligen...

Don't get me wrong, jag tycker att det är otroligt bra att polisen kollar upp så att hundar har det bra, men dom kanske ska gå någon kurs så att dom kan skilja på en hund som inte mår bra och en hund som är tillfälligt skadad?

Milton är så jävla konstig. Jag upptäckte nämligen att han låg och sov på golvet mellan mina två madrasser. Varför? Det kan ju omöjligt vara bekvämare än sängen och madrassen. Haha!

(Anledningen till varför jag sover på madrass på golvet är för att jag får en känsla av att någon kommer att greppa tag om mina vrister och dra in mig under sängen om jag har ben på sängen)





På tal om varför, så såg jag en tjej med långärmat och dunväst idag och det var fan skitsoligt ute. Varför?!

Jo juste, minns ni att jag nämnde att ett av mina stressrelaterade problem hade löst sig? Det var nämligen så att maten som fodervärden hade kvar nästan var helt slut och eftersom jag inte hade räknat med att Milton skulle komma tillbaka så snart hade jag ingen mat hemma och skulle inte få pengar förrän om några veckor. Jag försökte tänka ut vem jag skulle kunna låna pengar från tills jag fått mina pengar, men det löste sig utan lån.

Detta paket fick jag hem från Foderbilen direkt efter helgen, precis när maten hade tagit slut.

Imorse drog jag och Milton till hundrastgården och där blev det lek med fyra andra hundar. Dessutom blev jag sjukt förälskad i en av dom, nämligen en gatuhund från Irland som troddes vara en korsning mellan Engelsk Staffordshire Bullterrier och Jack Russell. Den hade samma färg som Milton, dvs det tigrerade och var huuur söt som helst! Tyvärr hade jag varken kamera eller mobil med mig, annars hade jag tagit minst 30 bilder på den hunden. Den var otroligt speciell och jag hade nästan lust att sno med mig honom hem. Haha!

Nu lär Milton ligga däckad ett bra tag, eftersom han fick springa omkring i hundrastgården ungefär två timmar.

Bild från när Milton var liten och Ziggy kom på besök.

För övrigt har jag nu skickat ett mail till blogg.se och hoppas på att dom ska kunna fixa min blogg. Den strular alldeles för mycket och jag orkar snart inte ens försöka blogga längre. Det här inlägget publicerade jag 12.33, men har ingen aning om när det kommer upp. Kanske om en vecka?

Update: Jag fick svar från blogg.se nu. Tydligen har dom inga problem med att folk inte kan kommentera. Konstigt, eftersom ALLA klagar på det.

Hey guyz! Idag har jag spenderat dagen med att stressa sönder. Fodervärden hörde nämligen av sig igår och sa att Milton inte kan stanna kvar där längre (inte hennes fel) och att jag helst skulle hämta hem honom idag. Det var inte mycket att tänka på, utan bara stressleta skjuts och hämta honom. Snacka om tur att jag är impulsiv!

Nu (och sedan vi kom hem, bortsett från rastning) ligger Milton i soffan och slöar. Vad annars?

Det var meningen att Milton skulle stanna hos sin fodervärd/uppfödare ett lite längre tag, men det hände lite oväntade grejer och därför kommer han hem på heltid redan imorgon. Väldigt oväntat från båda håll.

Jag hoppas verkligen att min inre stress ska slippa påverka honom, för ÅH vad jag har saknat honom!

Shit alltså, ni kan inte ana hur trött jag är! Helgen har bestått av att vara sjuk, men samtidigt försöka/tvinga mig att vara "frisk". Jag hade ju Milton här hemma i helgen och jag ville självklart hitta på saker med honom, inte ligga sjuk och behöva dra mig ut på promenader och lek. Det här var ju varken roligt för han eller mig.

Jaja, nu är han tillbaka hos fodervärden och jag får helt enkelt hitta på något kul med honom när jag är lite kryare än såhär.




Nu ska jag se till att vila upp mig ordentligt och bli frisk på riktigt. Helst skulle jag vilja sova bort hela dagarna, men det går inte för sig. Max till klockan 11 på morgonen har jag satt upp som regel den här månaden.

Det värsta är att jag känner mig sjukt lättirriterad och trött på... alla. Jag har ingen anledning till det, jag bara orkar inte med att vara social just nu. Jag känner noll motivation till det idag.

Milton är hemma nu. Han kommer inte komma hem på heltid än, men jag ville ha honom över dagen och nu slutade det med att han stannar här tills på söndag. Så i helgen blir det mycket gosande.

Han är så gullig att jag inte vill lämna honom sedan. Min lilla snuffis! Men han har det bra där borta, det vet jag.

Hey guyz! Vad har ni hittat på idag? Själv har jag varit upptagen hela dagen. Jag tänkte blogga snabbt innan jag skulle dra iväg imorse, men jag var så pass seg att jag var tvungen att kuta till bussen och hann därför inte med det.

Och vet ni vad jag gjorde idag då? Jag träffade Milton! Det har bara gått en vecka (+ en dag) sedan jag lämnade honom hos hans fodervärd/uppfödare, men känns som evigheter. Han har skött sig bra där borta i alla fall och hon var jätteimponerad över hur duktig han är. Det kändes bra att höra, eftersom jag har kämpat som fan för att få honom så.

Lilla bebisen (som hade alla soffkuddar för sig själv) för några månader sedan, haha!

Det är tyvärr inte läge att ta hem honom än, men vi bestämde att jag skulle hämta honom på fredag så att jag kan få vara med honom över dagen i alla fall. Det är GALET hur tomt det är här hemma.

Hey guyz! Idag fick jag höra lite om hur det går med Milton. Hennes son och Milton är tydligen bästa vänner och Milton är jätteduktig. Ålder på hennes son är vet jag inte riktigt, men när jag hämtade Milton förra året satt han i barnvagn, så han är inte gammal. Dessutom anar jag att Milton är överlycklig över att det finns en annan hund (hans mamma) där.

Det känns superskönt att veta att han har det bra och han kommer nog få stanna där ett tag nu.




Det har inte ens gått en vecka än, men det känns som en hel månad - minst! Att gå från att ha en stalker-hund (han gick efter mig var jag än gick och var jag inte hemma gjorde han detsamma med mamma) till att inte behöva tänka på honom alls känns helt sjukt. Jag har så jävla mycket tid att jag inte vet vad jag ska göra.

Jag måste nästan vara hundvakt till någon vuxen och go hund nu, så att jag har något att göra.

Det har knappt gått ett helt dygn sedan jag lämnade Milton till sin uppfödare/fodervärd och jag känner av det som fan redan. Han har sovit borta innan, men nu vet jag ju att han kommer vara borta betydligt längre än bara en-två dagar.

Jag vet inte hur många gånger jag har varit på väg till vardagsrummet för att se vad Milton håller på med eller stressat över att han behöver uppmärksamhet. Som idag när jag var iväg och kom hem, det första jag tänkte på var att Milton behövde komma ut, trots att jag visste att han inte var hemma. Jag har dessutom galet mycket tid till mig själv nu. Det är precis det jag behöver just nu, men det känns så jävla fel. Jag är ju så van att lägga all uppmärksamhet på honom och att planera allting efter hans behov. Nu kan jag göra vad fan som helst i princip och det känns otroligt stressande.

Smart att kolla på gamla bilder på han? Not so much...

Det är nästan så att jag behöver låna en hund (en vuxen som inte tar så mycket energi) någon stund på dagen för att slippa känna det där obehagliga att jag inte kan krama om Milton när jag vill. Träffa Milton bör jag inte göra på ett tag eftersom jag då kommer vilja ha hem honom direkt och det är inte bra för honom, eftersom jag inte har den energin nu och han förtjänar inte att lida på grund av att jag behöver honom. Min stress och allt omkring ska inte drabba honom.

Åhhh, varför kan jag inte bara kasta alla problem i en jävla papperskorg så att jag slipper det här?!

Imorse när jag drog till pappa för att låna telefonen försökte jag vara tyst som en mus eftersom brorsan sov, men när någon gick i porten skällde Milton till högt som fan (ett skall). Jag blev helt chockad och började skratta. Han är ingen skällig hund alls, men vaktar tydligen skitbra hos både pappa och Santhra. Men inte hemma. Förmodligen för att han känner sig trygg här, men ja... det kom som en chock för mig som inte är van vid att han skäller till sådär.

Sorry brorsan, om du vaknade av att Milton skällde till. Haha!

Vakthund? Not so much...

Skönt med samtalen fixade, men jag kan inte sova riktigt än. Milton ska nämligen få sitt lite smått försenade vaccin. Tack och lov bekräftade Axfood att cocosbollarna som fanns hemma är veganska, så det får bli sockerkick!

Vad hittar ni på idag då? Sovit gott?