Fy helvete vilket uppvaknade jag fick idag! Jag hörde en smäll och världens grinande från någon unge. Jag tänkte direkt misshandel hos grannarna som jag vet har en liten unge, men då kom mamma inspringande efter telefon och skulle ringa polisen angående två ensamma småbarn (uppskattat 1-3 år) som stod och grinade i brevinkastet (vilket troligen var smällen jag hörde). Jag fattade ju allt som hon sa, men jag fattade inte på riktigt förrän jag fick springa ner i porten där jag mötte en hel patrull med poliser (i två bilar). DÅ vaknade jag till och fattade vad som verkligen hände.

Det sjukaste var att mamman kom när polisen skulle bryta upp dörren och vi skulle ta ungarna innan dom fick komma till soc och då visade det sig att pappan hade legat hemma och sovit. HUR I HELVETE?! Mammas granne som knappt hör alls kom ut i porten och undrade vad som hände och jag som sov i en annan lägenhet vaknade!

Bild från Google / Pic from Google

I woke up by some kid desperately crying. It sounded like someone getting hit right before that, so I thought it was child abuse, but mom (who called the police) told me there was two kids (1-3 years old) alone in an apartment. I got all that, but didn't really get it 'til the police patrol came. The sickest thing was that the mom came when the police was about to break through the door and give us the kids 'til the social services came to pick them up. And you know what? The dad was home - sleeping! How the hell could he sleep when mom's almost deaf neighbor heard them and I woke up by it in another apartment?!

Glöm inte Earth Hour ikväll 20.30-21.30! För ni släcker väl?

Don't forget Earth Hour tonight at 8.30-9.30 PM (your time)!

Det är så jävla varmt ute! Jag var seriöst tvungen att ta av mig och gå hem från affären i linne. Vi hade ju snö i förrgår?

Hur som helst... Gällande gårdagens firande med eld, sång och allt såntdär, så tycker jag att man ska få fira vad fan man vill. Bara för att vi bor i Sverige betyder det inte att man inte får fira en annan kultur. Vafan, vad är svenskt egentligen? Är det något svenskt vi ska vara stolta över så är det fan att Sverige är mångkulturellt!

It's so fucking hot outside! I had to take my jacket off and wear just a tank top today. And it was snowy two days ago? 

Anyway... About that celebration with the fire and all, I don't care if it's not swedish. You don't have to be super swedish just 'cause you live in Sweden, at least not if I get to decide. I mean... What's swedish anyway? I'm proud that Sweden is multicultural!

Hur många som helst har lagt upp ett klipp med en pojke, Jonah, som blir mobbad och mår sjukt dåligt av det. Det är sjukt bra att det uppmärksammas, för sådant ska fan inte få ske. Det är otroligt hemskt! Däremot tycker jag att det inte är någon direkt nyhet. Vet folk inte att såntdär händer? Varför blundar folk för det? Jag menar... även om det inte är sådär extremt i alla fall, så vet man att mobbing är något vardagligt. Men ingen gör något åt det. Folk reagerar inte förrän det är försent. Eller åtminstone har gått mil för långt, som med Jonah. Ta lärare t ex. Sure, lärare ser inte allt som händer, men hur jävla svårt kan det vara att se ett barn som är utanför gruppen egentligen? Ta det och minsta lilla tecken på allvar!

Texten fortsätter efter videon. Den är ganska lång, men läs gärna ändå. Speciellt om du inte vill blunda för verkligheten mer.

Skolan jag gick i från årskurs 1 till 6 var väldigt bra. Vi hade så kallade skolkamrater. Det var några stycken från årskurs 6 som gick runt på rasterna och såg till att det inte pågick någon mobbing och det varierade vilka som var skolkamrater. Till hjälp hade dom två av skolans personal som såg till att det sköttes. Vissa var mer lämpande än andra, men hela grejen uppmuntrade folk till att hjälpa andra och ta mobbing på allvar. Och inte nog med det, så fick jag gå i en så kallad lekterapi. Anledningen till varför jag fick gå där var att dom var oroliga över att jag ofta var ensam. För min del var det dock ett eget val eftersom jag trivdes ensam, men att dom tog det på allvar tycker jag är otroligt bra. Jag hade kunnat vara mobbad. Som sagt: Det är viktigt att lärare tar sådant på allvar!

När jag började i högstadiet var det däremot annorlunda. Där var det tydliga grupperingar och man visste vilka som var populära och vilka som var mobbade. Och det värsta var att lärarna blundade för det. Ni vet den där ursäkten om att "ungdomar är så, dom använder det språket" osv? Dom sa det inte rakt ut, men jag kan tänka mig att det var så dom tänkte. "Det är inget allvarligt". Nej, det kanske det inte är i vissa fall, men det KAN vara! Sätt ett exempel, visa att det inte är okej hur icke-allvarligt det än kan verka!

Tyvärr är det såhär med allt. Människor är onda varelser. På riktigt. Och naiva. Människor blundar för verkligheten gällande allt. Folk vet att mobbing pågår och dom vet att folk mår otroligt dåligt utav det, men gör dom något åt det? Nej, för dom väljer att tro att det inte är så allvarligt. Samma gäller djur. Folk vet hur djuren får lida för köttindustrin, pälsindustrin osv, men dom väljer att inte se det. Dom väljer att tro att det sker under humana förhållanden. Men det gör det inte, inte för fem öre! Och vidare gäller samma sak för rasism. Folk vet att invandrare får skit för att dom är just invandrare (vissa är inte ens invandrare, utan är födda i Sverige), men dom väljer ändå att stöta bort dom. "Dom hatar Sverige". VA?! Vad fan vet folk om det? Och klart dom börjar hata Sverige när folk håller sig undan från dom och ser på dom som om dom hade rabies.

Blunda inte, se verkligheten som den är och kom inte med ursäkter som får det att verka mindre allvarligt än vad det är, för hur du än försöker tro att det inte sker så fortsätter det att ske om och om och om och om igen... tills vi vågar öppna ögonen och göra något åt det. Människor är onda, men se till att bryta dig loss från det! Och använd fan inte ursäkten "Jag kan inte göra något, jag är bara en person", för tänk på hur många människor det finns i världen och hur många en person skulle bli om alla lät bli att använda den ursäkten. Se inte bara på, gör Något!

En sak som stör mig sjukt mycket just nu är hur diagnoser slängs hit och dit nuförtiden. Jag trodde att det bara var något som folk sa, men nu har jag även fått uppleva det själv. Igår träffade jag nämligen en läkare eftersom jag ska flytta terapin hit, men det hade skett ett missförstånd och dom trodde att jag skulle göra en utredning. Han förklarade hur den skulle gå till. Först skulle jag träffa honom, sedan ha ett samtal med en psykolog och fylla i papper och därefter träffa en läkare som kunde fastställa diagnosen. TRE samtal för diagnostisering! Inte konstigt att var och varannan person har ADHD nuförtiden. Eller Borderline.

Det är helt sinnessjukt. Psykologen som gjorde utredningen på mig träffade jag 2008 (eller om det var 2007 t o m) och har gått hos henne regelbundet sedan dess. Det var inte förrän slutet av förra året som hon tyckte att det var viktigt att vi gjorde en utredning och trots att jag inte har bra tidsuppfattning så vet jag att det tog några månader. Hur många har jag ingen aning om, men lång tid tog det. Och när jag väl fick mina diagnoser blev jag chockad, för jag var helt säker på att jag inte skulle uppfylla kraven på någon trots att hon var misstänksam mot flera stycken. Speciellt eftersom man har allt om man läser om diagnoser, för att man tolkar beskrivningen lite som man vill. Skulle jag göra det skulle jag säkert vara schizofren, psykopat och fan vet allt. Därför var jag helt säker på att jag INTE hade Borderline, trots att jag kände igen mig i kriterierna.

En annan sak som kan störa mig är folk som VILL ha en diagnos. (Bara för att göra det klart för er så att ni inte tror något, det här är inte riktat mot någon specifik person alls) Folk som tänker att "det skulle förklara en hel del" och därefter skyller på diagnosen och lever vidare likadant. Det är inte kul att ha en diagnos (i mitt fall flera), det är jävligt jobbigt och det är något som man måste kämpa emot! Skulle jag välja att skylla på mina diagnoser skulle jag ALDRIG må bra och det gäller för alla andra. Diagnos eller inte, man måste ta tag i sina problem!

Gällande samtalet igår så hade jag tack och lov med mig kopian på personlighetsutredningen så att han kunde se att jag genomgått en utredning och jag ska därför skickas till en läkare och därefter troligtvis till DBT. Som det var tänkt från början.

Det är sant. Jag hatar veganer. Och jag vet vad ni tänker nu: "Men va, du är ju vegan?" och ja, det är jag. Jag hatar inte alla veganer, men jag hatar vegan-attityden. Ni vet dom där som ser ner på folk som inte är veganer och speciellt på dom som "bara" är vegetarianer? Dom som tycker att folk som äter honung lika gärna kan äta kött. Dom hatar jag. Inte personligen, men attityden.

Anledningen till varför jag hatar den attityden så mycket är för att jag VET att folk äter MER kött på grund av dom. Att gå fram till en person och säga "Kött är mord" är i princip samma sak som att säga till personen att den är en mördare. Jag håller med om att kött är mord och jag har en sådan t-shirt, men jag skulle ALDRIG gå fram till en person och säga det. Det får bara folk att känna sig dåliga och vem vill hjälpa till att rädda djuren om man bara blir påhoppad sådär? Speciellt om man är vegetarian och faktiskt försöker bidra till mindre lidande. Hur kul är det att bli anklagad som mördare då?

Själv tycker jag att det är skitbra att folk gör minsta lilla för att äta mer veganskt/vegetariskt. Ni ska veta att det faktiskt GÖR skillnad att äta veganskt/vegetariskt en gång/vecka, en vecka/månad, varannan dag osv. Sedan tycker jag ju självklart att det vore sjukt bra om folk fastnade för det och åt helt veganskt, men huvudsaken för mig är att folk bidrar till NÅGOT. Jag menar... jag började med att vara lakto-ovo-vegetarian (äter ägg och mjölkprodukter), men blev snabbt laktovegetarian (äter mjölkprodukter) och inte förrän i år bestämde jag mig för att bli vegan. Innan jag ens blev vegetarian tyckte jag att det var löjligt, men så förstod jag hur mycket djuren fick lida och insåg hur enkelt det var att utesluta kött, fisk och fågel. Och därefter ägg. Och mjölk. Och honung. Och bivax. Osv.

Kom ihåg: Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!

Jag är uppväxt i ett område där det inte är sådär jättetrevligt. På senare år har det varit helt okej och jag har känt mig trygg. Tills nu... Nu bor jag iofs inte kvar här, men jag hälsar ju på här jämt och det känns inte sådär jättepepp att gå ut på kvällen när det har varit skottdrama, mord på två barn (av deras egen mamma!) och en kvinna, knivdåd och rånförsök. Alla med olika gärningsmän och under en och samma vecka.

Det är nästan så att man börjar tro på Jehovas Vittnens teori om att harmageddon ska komma för att sedan skapa paradiset. Jag gjorde nämligen en uppsats och intervjuade dom när jag gick i gymnasiet och dom nämnde att det skulle vara sjukt mycket lidande innan. Världskatastrofer, tragedier, onda saker skulle ske osv. Jag är inte religös över huvud taget, men man börjar ju undra vad fan som händer.

Jag tänkte inte uppdatera något angående Norge (trots att jag självklart tycker att det är otroligt hemskt det som har hänt), men jag måste hylla Jens Stoltenberg för denna kommentar: "Vi ska visa världen att demokratin blir starkare. Svaret på våld är ännu mer humanitet men aldrig naivitet." (källa)

Det är det världen behöver. Demokrati, inte mer hat. Lyssna och lär, USA (och resten av världen)!

Inatt när jag var uppe såg jag att en hel del hade bytt sin profilbild till svenska flaggan. Jag blev helt förvirrad och tänkte "what the fuck is going on?", men sedan kom jag på att mammas kompis fyllde år och att det därmed var Sveriges nationaldag.

Ja, jag är landsförrädare och tycker inte att man behöver fira nationaldagen.
Eller så tycker jag att man kan vara stolt över Sverige, men tycker att nationaldagen ofta firas på fel sätt, dvs av rasistiska idioter som värdesätter svenskar högre än andra. Skulle vi hylla Sverige på rätt sätt och inkludera invandrare i firandet, ja då kanske jag skulle kunna fira. Men tyvärr, jag tycker faktiskt att det är bra att Sverige inte är särskilt nationalistiska.



Jordgubbar är det dock tänkt att jag ska äta, men det var bara en "lyckoträff". Jag och Anna bestämde oss nämligen för att ha en picknick igår, men det avbokades och blir av idag istället. Att det var nationaldag hade jag ingen aning om.

Innan jag går och lägger mig vill jag bara få ur mig två saker som jag stör mig sjukt mycket på:

1. Folk som slänger skit på och letar fel hos andra för att få bättre självförtroende (även kallat fake-självförtroende).

2. Folk som gör allt för att vara annorlunda. Okej att man inte vill se ut som alla andra, men måste man försöka vara annorlunda för det? Var dig själv och skit i om det är "normalt" eller "annorlunda"!

(3. Naglar som går av och fingrar som får sprickor)

På tal om Alla hjärtans dag... Fan vad det är en big deal angående sexuella läggningar hela tiden!

Varför ska man göra det till en stor grej egentligen? Man gillar den man gillar, so what? Skitsamma om det är en tjej, en kille, en brunett, en blondin, en svensk, en utländsk, en lång, en kort, en smal, en tjock... ja, ni hajar.

Vem fan bryr sig?!

Nu är jag glad att jag inte är en slav för modeindustrin. Jag har nämligen kikat runt på lite bloggar och det senaste verkar vara utsvängda byxor. Inte lite utsvängda heller, utan minst 30 meter i diameter.

Utsvängda byxor... HAHAHAHHAHAHAHAHHAHA!

Ni dödar mig om jag någonsin bär eller ens tänker tanken att bära det seriöst, va? Snälla...?

Som ni ser i högra hörnet på min header stödjer jag Effekt - Annorlunda (Rädda Barnen). Idag fick jag hem boken Annorlunda – unga tankar i text och bild som släpptes 15 december.

Är ni intresserade av att få boken och läsa den ni också? Ska vi köra tävling?

Jag kunde inte sova inatt, så när jag hittade syrrans skolbok (Alternativ medicin) bestämde jag mig för att läsa lite ur den. Lite blev hela boken...


Minns ni när jag skrev om min tro? Att jag är ateist, men står närmast buddismen? En hel del beror på alternativ medicin och att man håller sig ren och hälsosam, samt lever moraliskt. "Felet" inom religionen/livsåskådningen är det övernaturliga, även om buddhismen är ganska realistisk. New Age är också något som jag står nära (av samma orsak), men där är det alldeles för mycket övernaturligt. Jag tror inte på någon Gud vilket namn som än används, men jag tror på det inre och att vi har mer kraft än vad vi vet om och att vi måste gå in i oss själva för att lära känna oss på riktigt. Finns det någon Gud, så är det i så fall vår egen själ och det är vad vi själva skapar.



Om man tar bort det övernaturliga inom buddism och New Age kan man alltså se ungefär var jag står, så man kanske kan kalla mig ateist-buddhist? Hehe.

"This is my simple religion. There is no need for temples; no need for complicated philosophy. Our own brain, our own heart is our temple; the philosophy is kindness." - Dalai Lama

Fan vad populärt det har blivit med sidecut helt plötsligt. Nästan alla har det. För det är vågat och eget (ehm...). Tyvärr är det inte många som passar i det, men självklart finns det vissa.

Själv hade jag det i februari 2009. Jag valde dock att ha kvar lite på sidan vid ansiktet. Så mycket snyggare!

Samma gäller Uggs. Alla har det. Fake eller äkta. Själv hade jag inne-tofflor som såg ut som Uggs för bra många år sedan. Ljusrosa med vitt fluff som jag fick från min moster i Tyskland.

Varför kan inte folk bara vara egna istället för att gå efter mode? Måste alla se likadana ut?

(klicka HÄR för mer)

"Onsdag 27 oktober vill jag uppmana alla - oavsett sexuell läggning, ursprung, kön och ålder - att bära något lila. Gör du det säger du "it gets better" till alla HBT-ungdomar (och vuxna) i Sverige som ännu inte har mod att vara öppna." - Bär något lila för att säga en självklarhet

Det här var det närmsta originalfärgerna jag kunde komma och ändå är det helt fel.

Syrran hade lyckats sätta på sig en lila tröja utan att veta om dagen, mamma böt om när jag berättade om det och brorsan hade inget lila, så han fick ha en lila hårsnodd runt handleden idag.

Heja HBT, heja straighta! Heja alla! HEJA ALLAS LIKA VÄRDE OCH RÄTT I SAMHÄLLET!

Syrran: Visste du att det var sant att Paow har varit otrogen mot Hugo och haft sex med Nemo?
Jag: Vem är Nemo?
Syrran: En kille från (minns inte programmets namn, men något liknande Paradise Hotel).
Jag: A...ha... Nej, jag hade inte ens hört ryktet.
Syrran: Ofta? Det har ju varit värsta ryktet. Det har stått i Aftonbladet och allting.
Jag: Jag läser inte Aftonbladet.

Jag är efter när det kommer till såntdär. Samma gäller ny musik. Eller... ja, inte ny egentligen, men det är nytt för mig. Att låten/låtarna har varit känd/kända och spelats överallt i mer än ett år är en annan femma.

Well, what can I say? Jag lever i min egen lilla värld. Utan bloggbråk, Aftonbladet, Akon och Lady Gaga. (Ja, det tog ett jävla bra tag innan jag hörde Lady Gagas låtar - stäm mig?)

Jag har läst i lite olika bloggar om Marcus som tog livet av sig och sände det med webcam. Jag letade då upp tråden på Flashback, där han lagt upp att han ska ta livet av sig och hur han ska göra. Jag läste även dessa råa, hemska kommentarer som han fått. Otroligt kalla människor som peppar honom till att ta livet av sig. Människor som förmodligen har fått honom att verkligen våga ta steget och göra det. Utan dom kanske han hade ångrat sig. Utan dom hade han kanske levt och fått hjälp nu...

Jag HATAR HATAR HATAR människor!

R.I.P. Marcus!

Bild lånad från Expressen

Jag vet att jag sa att jag inte skulle skriva om politik, men jag måste lägga upp det här.
Det här är kärlek, det här är fred.