En sak som stör mig sjukt mycket just nu är hur diagnoser slängs hit och dit nuförtiden. Jag trodde att det bara var något som folk sa, men nu har jag även fått uppleva det själv. Igår träffade jag nämligen en läkare eftersom jag ska flytta terapin hit, men det hade skett ett missförstånd och dom trodde att jag skulle göra en utredning. Han förklarade hur den skulle gå till. Först skulle jag träffa honom, sedan ha ett samtal med en psykolog och fylla i papper och därefter träffa en läkare som kunde fastställa diagnosen. TRE samtal för diagnostisering! Inte konstigt att var och varannan person har ADHD nuförtiden. Eller Borderline.

Det är helt sinnessjukt. Psykologen som gjorde utredningen på mig träffade jag 2008 (eller om det var 2007 t o m) och har gått hos henne regelbundet sedan dess. Det var inte förrän slutet av förra året som hon tyckte att det var viktigt att vi gjorde en utredning och trots att jag inte har bra tidsuppfattning så vet jag att det tog några månader. Hur många har jag ingen aning om, men lång tid tog det. Och när jag väl fick mina diagnoser blev jag chockad, för jag var helt säker på att jag inte skulle uppfylla kraven på någon trots att hon var misstänksam mot flera stycken. Speciellt eftersom man har allt om man läser om diagnoser, för att man tolkar beskrivningen lite som man vill. Skulle jag göra det skulle jag säkert vara schizofren, psykopat och fan vet allt. Därför var jag helt säker på att jag INTE hade Borderline, trots att jag kände igen mig i kriterierna.

En annan sak som kan störa mig är folk som VILL ha en diagnos. (Bara för att göra det klart för er så att ni inte tror något, det här är inte riktat mot någon specifik person alls) Folk som tänker att "det skulle förklara en hel del" och därefter skyller på diagnosen och lever vidare likadant. Det är inte kul att ha en diagnos (i mitt fall flera), det är jävligt jobbigt och det är något som man måste kämpa emot! Skulle jag välja att skylla på mina diagnoser skulle jag ALDRIG må bra och det gäller för alla andra. Diagnos eller inte, man måste ta tag i sina problem!

Gällande samtalet igår så hade jag tack och lov med mig kopian på personlighetsutredningen så att han kunde se att jag genomgått en utredning och jag ska därför skickas till en läkare och därefter troligtvis till DBT. Som det var tänkt från början.

Seriöst, det här tog aslång tid att komma på. Topp 3 var superenkel, men sedan blev det svårare. Det finns sjukt många snygga tjejer/kvinnor, men många är alldeles för vackra/söta. Zooey Deschanel (t ex) är skitsöt, men inte snygg.

Nåväl... här är listan:

1. Angelina Jolie
2. Allison Harvard
3. Natalia Galkina
4. Gwen Stefani
5. Scarlett Johansson
6. Mary-Kate/Ashley Olsen (Den som ser mest "trash" ut. Tror det är Mary-Kate?)

Vilka tjejer/kvinnor tycker ni är snygga?

---

Dag 1: 10 saker du vill göra innan du dör.
Dag 2: 9 saker om dig själv.
Dag 3: 8 sätt att vinna ditt hjärta.
Dag 4: 7 saker du tänker på ofta.
Dag 5: 6 kvinnor du tycker är väldigt snygga.
Dag 6: 5 saker du gillar att göra.
Dag 7: 4 saker du tycker är tändande.
Dag 8: 3 saker du tycker är avtändande.
Dag 9: 2 favoritlåtar.
Dag 10: 1 bekännelse.

- ca 3 dl mjöl
- 1 dl socker
- 100-150 g Carlshamns mjölkfria margarin (Ingen skillnad på smak, men snällare mot djuren!)
- Valfria bär i valfri mängd (225 g funkar perfekt)

1. Sätt ugnen på 200-225 grader.
2. Blanda mjöl och socker, men spara en del av sockret till bären (ca 1 matsked).
3. Tillsätt margarinet och knåda tills det är smuligt. Tillsätt mer margarin eller mjöl om det behövs.
4. Smörj en form.
5. Häll i lite av smuldegen i botten.
6. Tillsätt valfria bär.
7. Strö resten av sockret över bären.
8. Häll smuldegen över alla bär och se till att det är jämt.
9. In med smulpajen i ugnen. (Jag är osäker på tid, men 15-20 minuter låter bra. Kolla lite då och då)
10. ENJOY!

1. "Bara EN snooze till..." (Det blir snarare 10+ med 10 min mellanrum)
2. Milton. (24/7!)
3. Djur/djurrätt/veganism och allt jag vill förbättra med världen.
4. Allt som jag vill förbättra gällande mig själv.
5. Negativa automatiska tankar.
6. Tatueringsdesigner och hur awesome det kommer bli när jag fixat alla tatueringar och piercingar.
7. Godis, chips, glass... (Tjockisvarning, haha!)

Vad går ni runt och tänker på?

---

Dag 1: 10 saker du vill göra innan du dör.
Dag 2: 9 saker om dig själv.
Dag 3: 8 sätt att vinna ditt hjärta.
Dag 4: 7 saker du tänker på ofta.
Dag 5: 6 kvinnor du tycker är väldigt snygga.
Dag 6: 5 saker du gillar att göra.
Dag 7: 4 saker du tycker är tändande.
Dag 8: 3 saker du tycker är avtändande.
Dag 9: 2 favoritlåtar.
Dag 10: 1 bekännelse.

Så jävla trött just nu! Inatt när jag la mig (efter tre...) kom jag på att jag hade läkartid idag klockan 11. Det gick inte att släppa stressen, så det blev inte mycket sömn och när jag väl pallrade mig upp ur sängen var det bara ut och låta Milton springa av sig, äta frukost och dra. Tacka fan för att jag bor nära sjukhuset! Fattar ni hur svullen jag är i fejset? Jag blir alltid det av sömnbrist. Så fult!

Jag har hunnit med läkarbesök, handla och köpa julklapp till pappa. Nu vill jag lägga mig och sova. Hur orkar folk upp tidigt?

Clarisse: Du skrev att du inte skär dig. Jag undrar då: har du någon form av självskadebeteende? Eller har haft kanske?
Jag tänkte kommenterat det inlägget, men gjorde det aldrig. Men det jag ville säga var att jag har hela tiden trott mig veta att du har borderline. Visste inte att det inte är något du berättat innan:p Jag har nog bara fått det för mig att jag vet det, haha.

- Oj... jag vet inte hur jag ska ta det där. Det känns inte jättebra att folk tror att man har Borderline. Men ja... jag har ju det, så jag får väl leva med att det märks ibland. Angående självskadebeteende så är det både ja och nej. Jag skadar mig psykiskt, men inte fysiskt. Det är heller ingenting jag gör med flit/vilja, utan det sker automatiskt. Jag kan få en hel del självskadeimpulser, men står alltid emot. Jag vill inte fastna i något sådant också.

Mikaela: Såg föresten ditt inlägg om borderline. Jag går en utredning nu, dom trodde först att jag hade ADHD men nu tror dom mer på borderline. Vi får väll se hur det går och vad dom kommer fram till. Hur lång tid tog det för dig att göra hela utredningen?

- Jadu, jag vet faktiskt inte. Jag utreddes för flera diagnoser, men med fokus på fyra stycken som hon misstänkte mest: Borderline, Fobisk personlighetsstörning, ADHD och Bipolär. Jag gjorde alla utredningar under samma period, så jag vet faktiskt inte hur lång tid det tog. Jag vet inte ens vilka av alla papper som rörde vilken diagnos. Det enda jag vet var att ADHD-utredningen tog längst tid och bestod av mer fysiska uppgifter som jag inte gillade.

Och för er som undrar över dom andra utredningarna så följde jag ADHD-kurvorna på vissa punkter, men gick emot på andra och vad gäller Bipolär så är jag inte tillräckligt manisk för en sådan diagnos.

Lycka till med utredningen och allt därefter!

Vinna mitt hjärta? Har jag något ens? Hahaha! Nej, men fan... Låter så jävla töntigt. Ändrar denna till "Chansen är större att jag tycker om dig om du följer dessa punkter".

1. Var dig själv. (Men ha ingen dålig personlighet för det, haha!)
2. Bry dig om något mer än bara dig själv. (Gärna djur, natur, miljö och allt såntdär)
3. Värdera andra saker än pengar och karriär.
4. Var kreativ. Spela musik, teckna, måla, skriv, tatuera, kom med roliga idéer... Nånting!
5. "Don't judge a book by its cover".
6. Var ärlig! (Jag blir hellre sårad av sanningen än glad av lögnen)
7. Undvik romantik, men också att vara för kall.
8. Ha dina egna åsikter, men respektera att jag (och andra) har mina (sina) egna.

Hur vinner man ert hjärta/hur charmar man er?

---

Dag 1: 10 saker du vill göra innan du dör.
Dag 2: 9 saker om dig själv.
Dag 3: 8 sätt att vinna ditt hjärta.
Dag 4: 7 saker du tänker på ofta.
Dag 5: 6 kvinnor du tycker är väldigt snygga.
Dag 6: 5 saker du gillar att göra.
Dag 7: 4 saker du tycker är tändande.
Dag 8: 3 saker du tycker är avtändande.
Dag 9: 2 favoritlåtar.
Dag 10: 1 bekännelse.

Det märks verkligen att det är jul snart. Alla är ute och julshoppar, pyntar och vissa äter t o m julmiddag redan. Det känns som att folk försöker kompensera för att det inte har kommit någon snö. Eller ja... det låg faktiskt lite (väldigt lite) snö på backen när jag och Milton var ute idag, så snön är ju på väg.

En sak som jag inte förstår är dom tjejer som följer med sina pojkvänner för att julshoppa och säger åt dom vad dom ska köpa. Är det bara jag eller känns det som att dessa tjejer värdesätter presenter mer än sina pojkvänner?

9 saker om mig. Hm... Ni vet säkert en del av det här redan, men jag tar det första som dyker upp i skallen. OK?

1. Jag är jävligt lat, men får ibland impulsryck och DÅ JÄVLAR(!!!) händer det grejer! Får jag sådant ryck så SKA jag lyckas med det jag kommit på, hur tungt och "omöjligt" det än är. Jag SKA göra det och det ska ske NU!
2. Jag vill inte veta vad tålamod och vänta betyder.
3. När jag var liten var jag livrädd för vindruvor. På riktigt livrädd.
4. Jag hatar att prata om pengar/ekonomi/inkomst och kan bli väldigt irriterad om folk ställer frågor om det.
5. Jag klarar inte av att umgås med folk hela tiden, utan trivs med att vara ensam. Dock bara när jag väljer det själv.
6. Trots att jag HATAR kött, päls, alkohol, droger osv hatar jag inte personerna som använder det. (Åtminstone inte på grund av det)
7. Jag vill inte ha barn och tycker att dom flesta barn är jobbiga och inte söta alls.
8. Jag har skitsvårt för att testa nya ätbara saker. Jag vet inte vad jag är "rädd" för, men jag klarar verkligen inte av om något är äckligt.
9. Envishet är min bästa och sämsta egenskap.

Något som stämmer in på er?

---

Dag 1: 10 saker du vill göra innan du dör.
Dag 2: 9 saker om dig själv.
Dag 3: 8 sätt att vinna ditt hjärta.
Dag 4: 7 saker du tänker på ofta.
Dag 5: 6 kvinnor du tycker är väldigt snygga.
Dag 6: 5 saker du gillar att göra.
Dag 7: 4 saker du tycker är tändande.
Dag 8: 3 saker du tycker är avtändande.
Dag 9: 2 favoritlåtar.
Dag 10: 1 bekännelse.

Jag vet inte varför, men inatt fick jag något ryck och gjorde paj. Tänkte göra med blåbär, men jag hade bara en blandning av bär hemma och blåbären skulle inte räcka, så det fick bli blandade bär. Jag är dock feg som satan, så jag var tvungen att dela upp pajen lite. Tänk om några bär skulle vara äckliga? Har fortfarande inte vågat smaka på delen med gojibär och havtorn... Hehe!

Nästa gång använder jag nog bara blåbär, kanske hallon. Och så måste jag skaffa en bättre form för pajer.

Joh: Jag undrar är det något som utlöser när du mår dåligt eller det bara går upp och ner av sig självt?
Hoppas du mår bättre snart, psykiska grejer är tunga att gå och bära på..

- Först och främst: Tack så mycket!

Angående frågan så är svaret både och. Självklart utlöses det av händelser som för alla andra, men det kan komma "out of the blue" också. Därför kan jag inte planera saker. Jag vet aldrig hur jag mår. Jag kan vara skitglad när jag lägger mig och vakna upp och känna att jag lika gärna kan lägga mig och dö. Eller tvärtom. Det växlar otroligt mycket - och snabbt. Inte bara över natten sådär, utan flera gånger under dagen. Är jag t ex skitarg kan jag bli glad igen på några minuter utan att det har hänt något. Det är svårt att förklara utan att det låter som ett "normalt" beteende. Tänk dig humörsvängningar gånger tusen. Och totalt okontrollerbara.




Eriiza: Tack för att du skrivit den här texten, nu vet man mer om dig som person.
Att du är en överlevare, och vägrar vara ett offer.
Starkt av dig att vilja gå emot diagnosen, istället för att låta den krossa dig !
Och DBT är grymt bra, svårt ofta, men bra, hur går det för dig med DBT:n ? =)

Dina inlägg om diagnosen har bara varit bra, tycker jag. =)
Jag undrar lite om hur du hanterar vardagsångesten idag?

- Tack för din kommentar, den värmde!

Det går bra med DBT:n, men nu har jag faktiskt avslutat den för att jag ska flytta den till Gävle. Jag kommer bara att gå på samtal två gånger till (avslutningssamtal), men hoppas att jag får börja DBT även här. Annars får jag hoppas på KBT.
Hur jag hanterar vardagsångesten vet jag inte riktigt. Jag försöker väl gå emot den så mycket jag bara kan. Vissa dagar lyckas jag vinna, andra dagar vinner den. Om jag förlorar försöker jag bara stå ut, eftersom det inte finns något mer att göra. På senare tid tycker jag att jag har vunnit mer än vad jag förlorat, även om ångesten finns inom mig konstant.

Jag tänkte att jag skulle försöka göra den här listan som alla håller på med just nu, men jag är osäker på hur det kommer gå. Jag fastnade redan på den här. Jag vet inte vad jag vill riktigt. Men det här är vad jag kom på till slut.

1. Simma med (vit)hajar.
2. Lära mig något coolt språk. Swahili och ryska står högt upp på listan.
3. Tatuera en stor del av kroppen.
4. Rädda djur!
5. Hoppa fallskärm.
6. Suspension (hänga i krokar).
7. Åka till Nya Zeeland.
8. Köpa hus och inreda det precis som jag vill.
9. Skaffa en till hund. Helst när Milton är lite äldre, men fortfarande ung.
10. Leva fritt. Go my own way.

Vad vill ni göra innan ni dör?

---

Dag 1: 10 saker du vill göra innan du dör.
Dag 2: 9 saker om dig själv.
Dag 3: 8 sätt att vinna ditt hjärta.
Dag 4: 7 saker du tänker på ofta.
Dag 5: 6 kvinnor du tycker är väldigt snygga.
Dag 6: 5 saker du gillar att göra.
Dag 7: 4 saker du tycker är tändande.
Dag 8: 3 saker du tycker är avtändande.
Dag 9: 2 favoritlåtar.
Dag 10: 1 bekännelse.

Skulle ha åkt hem tidigare idag, men det har inte blivit av. Istället har jag blivit blivit bjuden på pizza av syrran. YUUUMMM!!!

Vi får se om jag åker hem ikväll eller imorgon. Syrran ville att jag skulle färga hennes hår, så jag lär fixa det när hon slutat nörda sig. Hon köpte Nintendo Wii idag, så hon och brorsan har suttit där sedan jag kopplade i det i princip, haha!

Vi gick till två olika pizzerior. Och min pizza bestod av bröd, tomatsås och pizzasallad. Sjukt mycket godare än det låter!

Varför vill syrrans katt få mig att hata henne? Varför har vi inte fått någon snö? Varför är jag inte rik? Varför kan inte mitt hår växa snabbare? Varför är jag för lat för att träna? Varför kan jag inte ta tag i tecknandet någon gång? Varför har jag ingen lust att blogga längre? Varför brände jag popcornen? Varför kan ingen skjutsa hem mig så att jag slipper buss och tåg? Varför är jag sjukt sugen på guldnougat? Varför orkar jag inte stänga av tvn? Varför sitter jag uppe och väntar? Varför skriver jag det här inlägget? Varför läser ni det här inlägget? Varför har jag 500+ olästa inlägg på bloglovin? Varför har jag inga roliga bilder på den här datorn?

... och vad fan ska jag blogga om??!

Nu vet jag vad för jobb man ska söka om man vill chilla hela dagarna. Och om man gillar omvägar. Jag har väntat på Miltons mat och ett reflexhalsband sedan i fredags och har några frågor angående detta.

1. Är det nödvändigt att åka från Stockholm till Örebro med paketet när det tar MAX 2 timmar till Gävle från Stockholm?

2. Hur stort är Gävle egentligen? Många tycker inte ens att det är en storstad, så hur fan kan dom åka runt från 08.58 till 15.05? Det känns som att jag hade kunnat krypa runt hela Gävleborg på den tiden.

FML, jag orkar inte leva idag! Vaknade vid 6-tiden och mådde helt åt helvete. Låg jag ner mådde jag sjukt illa och satt jag upp kände jag mig svimfärdig. Jag lyckades tack och lov somna till något program om Andra världskriget och nu har jag precis vågat testa äta en macka utan pålägg. Hoppas att det inte var en alldeles för dålig idé. Håller ju på att dö av hunger!

Sjukt hungrig! Det där skulle inte sitta fel just nu. Om jag fick behålla det...

Edit: Jag är sjuk. Jag dricker inte alkohol och är alltså inte bakfull.

Jag vet inte hur många gånger jag har öppnat ett nytt inlägg och tänkt skriva, men det kommer ingen inspiration. Vad fan ska jag skriva? Det finns ingenting att säga just nu. Det står verkligen still. Ni vet när det rullar hö i öknen? Så ser det ut i min hjärna just nu, haha! Frågorna angående Borderline orkar jag inte besvara nu. Dom kommer när dom kommer, jag har inte glömt dom.

En väldigt konstig sak är dock att det har snöat i Grekland, men inte här (i Gävle alltså. Åtminstone inte när jag har varit hemma). Jag menar... Grekland! Vad är upp med det?

emma- photo and a little bit of hope om Bilder från gårdagen:

jag bara undrar om du vet nån sida där det står vilka märken som testar på djur osv, har googlat omkring men hittar inte nån bra sida :/

Det finns lite listor här och där, men man kan tyvärr inte lita på alla. Jag rekommenderar att du utgår från den här listan istället, en lista på vilka som INTE djurtestar. Det finns fler som inte utför djurtester, men för att komma med på den listan måste företag följa lite hårdare krav. Själv använder jag helst produkter från Yves Rocher och Crazy Rumors.

Jag har äntligen kommit på var och hur jag vill (och ska) kombinera en tatuering som jag tänkt på ett tag. Nu gäller det bara att jag får bilden från huvudet till på kroppen. Jag kanske drar iväg och pratar med Jimmy om det idag när jag ändå är här så att vi kan få ihop något riktigt nice, vi får se. Jag är hur som helst sjukt taggad!

Sist jag tatuerade mig. Sjukt svullen arm.

Om ni undrar vad jag gör så är jag hos mamma och fryser ihjäl. Speciellt om fötterna. Sitter här med mjukisbrallor, linne, munkjacka, tjocka fluffiga strumpor, raggsockor, halvvantar (luffarvantar?) och mössa. BRRR!!! Tur att jag har Milton. Han är varm som satan. Han får fan ta och sova på mina fötter inatt, annars kommer dom ramla av.

Har ni det också svinkallt hos er? Fattar inte hur det kan vara så kallt här inne. Min lägenhet är en bastu i jämförelse med det här. 

Okej, det låter värre än det är. Tegel är inte borta-borta. Han är bara inte kvar här. Han fick följa med mamma och Surre när dom åkte hem igår, för han ska nämligen flytta ner till landet någonstans i Lindesberg med mammas kompis. Jag insåg för varje dag som gick hur lite kattmänniska jag är. Självklart tycker jag om Tegel, men jag vill inte ha han här. Jag tycker inte om att gosa med katter och det blir bara en börda för mig. Han mådde bra här, men jag tycker att han förtjänar mer uppmärksamhet än vad han fick här.

Det är lite tråkigt för Miltons del eftersom han tyckte om Tegel, men han klarar sig. Han bodde ju ihop med katter innan vi flyttade också och klarade av att lämna dom. Visserligen gillade dom honom inte, men ja... han klarar det.

Det räcker inte med bara Milton, eftersom Milton ofta är övertaggad och vill leka när Tegel bara vill gosa. Haha!

Äntligen har jag vardagsrumsbord! Två t o m! Och en matta som jag inte är helt nöjd med, men den får väl ta och duga tills jag hittar någon finare. Denna är lite för ljus tycker jag. Vad tycks?

FÖRE:


EFTER:

Som jag skrivit tidigare är mamma och ena brorsan här på besök, så därför är jag lite off här. Mamma är visserligen hos en vän nu, så ikväll var det bara jag och Surre. Då blev det Idol för hela slanten och tråkigt nog för brorsan fick hans favorit lämna. Men det är nog lugnt, för jag tänkte dra med honom till Valbo imorgon och har han tur så får han se Andre där.

Så yes, imorgon ska vi äntligen till IKEA! Sedan blir det hem och bygga bord. Två stycken faktiskt. Jag hoppas att jag kommer hem med en hel del annat också, men vi får se. Och så vill jag iväg och köpa en matta. Kan ni gissa vilken färg? Haha!




Vad gäller rubriken så blev brorsan förvånad över Brynäs-flaggorna som sitter längst vägen här. "Åh titta, Brynäs!" utbrast han. Vi är ju brynäsare, men tydligen visste han inte att Gävle är deras hemmastad. Men nu vet han. På tiden det! Haha.

Ni förvånar mig verkligen. Och inte lite heller. När jag skrev inlägget om mina diagnoser var jag helt säker på att folk skulle vara negativa och skulle folk inte vara negativa så skulle dom inte skriva något alls. Jag menar... Vem fan bryr sig? Men ni har skrivit så fina saker och det värmer verkligen. Tack tack tack!

Hur som helst verkade en del av er vilja veta mer om detta. Men vad mer exakt vill ni veta? Jag vet inte riktigt hur jag ska berätta allting. Så vad vill ni veta egentligen? Ställ frågor, så svarar jag. Försöker i alla fall. Vissa saker kanske jag vill hålla privat, jag vet inte. Det känns som att jag redan står naken framför er nu, haha. Så vad vill ni veta mer?

Tack för era kommentarer till förra inlägget. Jättefina är ni! Skönt att veta att man har bra läsare. Och vad gäller svar på era kommentarer och mail, så tänkte jag ta mig tid till det senare idag. Jag ska nämligen pallra mig hem snart. Jag tänkte åka med mamma och Surre, men dom ska ta ett tåg när det är rusningstrafik i Uppsala och det orkar jag inte. Så jag möter dom på station när dom är framme i Gävle istället.

När jag frågade er vad ni visste/ville veta om mig undrade Tiss om jag har några diagnoser. Jag har länge funderat på om jag ska öppna mig angående det och på senare tid har det börjat kännas okej. Så nu tar jag en risk. Dömer ni mig, så får ni väl göra det. Jag får hoppas att Cornelia har rätt om att jag inte har så dömande läsare. Risken finns dock att inlägget raderas, men vi får se...

Efter att ni har läst inlägget får ni självklart kommentera och ställa frågor, men försök att att undvika nedlåtande kommentarer. Det räcker med att jag hatar mig själv.

Allting började i gymnasiet. Jag klappade bokstavligt talat ihop mitt under en lektion. Jag vet inte varför, jag bara rasade. Jag minns inte hur jag kom iväg, men plötsligt var det två personer som undersökte mig och ställde massa frågor. Efter det fick jag gå hos BUP. Jag hatade dom. Jag tvingades på massa mediciner som jag var emot (lugnande, antidepp, insomning, sömn osv) och som jag slutade ta helt plötsligt. Jag sket i bieffekterna och mådde faktiskt bättre av att inte ta dom, vilket gjorde mig ännu mer hatisk mot mediciner. Läkaren fortsatte dock tjata och när jag bytte till vuxenpsyk tjatade dom ännu mer. Enligt dom behövde jag mediciner eftersom jag har sådana panikattacker och inte kan sova. Men jag vägrade. Tills jag inte orkade säga emot mer och fick lugnande som jag bara har haft liggande hemma. Jag tog emot just lugnande för att jag inte behöver ta dom. Det är bara något man kan ta akut och alltså något som jag inte kommer ta. Jag orkade bara inte läkarens tjat mer. Och under hela den där tiden var jag sjukskriven till och från, men lyckades ta studenten ändå. Mina betyg hade varit sjukt mycket bättre om jag hade mått bra, men jag klarade knappt av att gå upp ur sängen. In fact så dygnade jag ofta bara för att komma upp till skolan dom gånger jag faktiskt klarade av att vara där. Och det berodde inte på lathet eller att jag var ledsen, det var det fysiska som störde. Det var panikattackerna och att jag bokstavligt talat klappade ihop av att gå utanför dörren. Panikångest, något som man inte kan förstå om man inte har upplevt det. Jag tror inte att folk kan förstå hur hemskt det är om dom inte har haft en panikattack. Man har NOLL kontroll och det gör så jävla ont. Hela bröstet spänner, andningen är åt helvete (om man ens kan andas) och hjärtat flippar ur totalt. Det känns verkligen som att man ska dö och just när man har en attack så vill man fan hellre dö. Så obehagligt är det.

Jag har träffat en hel del psykologer och läkare, men det var inte förrän jag träffade hon som jag går hos nu som jag fick hjälp på riktigt. Och fick veta vad för fel det var. Hon ville nämligen göra utredningar på mig och jag gick med på det, trots att jag var säker på att jag inte hade något mer än det dom sagt innan (panikångest, social fobi, agorafobi och depression). Men utredningen visade annat. Min sociala fobi var inte bara social fobi, utan Fobisk personlighetsstörning. Det kunde jag acceptera. Jag vet att jag har svårt för människor och att jag får ångest när det är mycket folk. Den smälte jag snabbt. Det svåraste att smälta var att jag hade Borderline personlighetsstörning. Att acceptera det gick inte alls till en början. Jag var inte sjuk. Visst mådde jag dåligt och visst funkade inte mitt liv som det ska, men (mitt allra tyngsta argument till varför jag inte hade det) "alla mår ju dåligt ibland". Jag tror att det var därför det var så svårt att acceptera. Kriterierna för Borderline är så normala. Alla kan uppleva sådant. Skillnaden är styrkan på det och att personer som inte har Borderline inte styrs av det, att dom fortfarande klarar av att leva ett normalt liv. Det tog därför lång tid för mig att förstå att jag inte "bara mådde dåligt", men när jag väl accepterade att jag hade diagnosen kunde jag också acceptera att det var svårare för mig att "rycka upp mig" än för andra. Jag slutade beskylla mig för att "jag är så jävla värdelös som inte klarar av att leva" och började kunna jobba mot att må bättre istället - utifrån mina förutsättningar. För jag vägrar skylla på att jag har Borderline och låta livet vara så. Jag SKA må bättre, jag ska INTE ha det såhär! Det är fördjävligt att ha det såhär och jag VÄGRAR leva såhär resten av mitt liv. Folk som tror att jag vill leva såhär och inte kunna göra någonting är dumma i huvudet.

Jag misstänker att folk som orkat läsa hit undrar över om jag skär mig eller så och det gör jag inte. Jag vill inte fastna i något sådant, även om det (under en panikattack) känns som att jag bara vill slita sönder mig själv. På grund av den fysiska smärtan alltså. Det gör så jävla ont i bröstet att jag bara vill slita sönder det och släppa ut monstret som finns där. Men det går ju inte.

Om jag fick EN önskan skulle det vara att kunna fungera normalt. Är jag inte jätteledsen är jag jätteglad och är jag inte det så är jag jättearg osv. Mina känslor är aldrig på en normal nivå, utan det är alltid en känslobomb. Är det inte det så beror det på att jag inte orkar känna och blir tom istället. För det är så jävla jobbigt att känna. Jag önskar att jag kunde uppleva känslor som vanliga människor istället för att alla känslor ska vara alldeles för överväldigande. Med andra ord så önskar jag inte att jag ska må bra, utan jag önskar att mina känslor kunde vara normala. Ni kan nog inte förstå hur skönt jag skulle tycka att det vore att kunna vara ledsen utan att hela min värld ska vändas upp och ner. Eller att jag ska vilja springa 40 000 varv runt Jorden för att jag är glad. Eller skrika och slå sönder allt i min väg för att jag är arg. Eller känna noll inför allt och alla för att jag inte orkar känna mer.

Och för att avsluta kan jag berätta att jag går DBT - Dialektisk beteendeterapi. Det är faktiskt därför jag är hos mamma varje vecka. Terapin är kvar här nämligen och jag är där från 11.00 till 16.00 varje onsdag. Terapin fungerar ungefär som en skola, fast gällande känslor. Det tar sjukt mycket energi och det är inte bara på onsdagar som jag arbetar med detta, utan det är något jag gör varje dag. Jag gör allt jag kan för att slippa den här skiten, för som sagt: Jag VÄGRAR leva såhär resten av mitt liv!

Jag vill inte dö, jag vill LEVA.

God morgon! Jag var uppe i god tid idag och känner mig inte helt otaggad på att åka tåg. Jag ska ju till mamma idag. Familjemiddag imorgon och på torsdag följer mamma och ena brorsan med hem till mig. Ska bli kul! Jag funderar även på om jag ska avslöja en sak för er, men jag är osäker. Det beror på hur förstående/icke-dömande jag tror att ni är.

Ni får förresten gärna fortsätta kommentera förra inlägget och berätta vad ni vet och/eller vill veta om mig. Väldigt kul att läsa! Så tack till alla som kommenterat hittills!

Seriöst, jag har fan ingen aning om hur mycket ni vet om mig längre. Jag vet att ni vet att jag är vegan, djurvän och sådär i och med att jag skriver en del om det, men jag tänkte mer personliga grejer. Hur personlig är jag egentligen? Att jag är svensk/finsk, 22 år och bor i Gävle har jag skrivit några gånger, men vad mer vet ni egentligen? Jag förstår att ni inte kan skriva värsta listan på vad ni vet om mig, men hur mycket "känner" ni mig på ett ungefär?

Kan ni inte kommentera inlägget med något ni vet om mig? Och/eller kanske vad ni skulle vilja veta om mig?

Jag vet att vissa vet att jag heter Sandra och ska jag vara helt ärlig känns det ganska konstigt att personer jag inte vet vilka det är kallar mig för det. Det blir så "intimt". Ge mig gärna ett smeknamn. Jag gillar smeknamn.

Fryser. Ont i huvudet. Tung. Äcklig känsla bak i käften. Börjar kanske bli sjuk? Har haft äckliga symtom varje morgon jag vaknat senaste tiden, men det har inte slagit ut än. Och det får fan vänta, för jag måste vara frisk veckan som kommer. Familjemiddag hos mamma på onsdag ju och sedan följer faktiskt mamma och ena brorsan med hem till mig och hälsar på. Då ska jag tvinga med dom till IKEA så att jag kan köpa vardagsrumsbord. Det börjar kännas jävligt drygt utan bord nu...

Har ni hunnit drabbats av den typiska höst-/vinterförkylningen än? Och hur brukar ni göra för att bota förkylning?

HAHAHA! Jag hittade en lista på temadagar och det fanns massa roliga. Kolla HÄR. Sitter och skrattar åt en hel del av dom nu, haha! Däremot är det lite surt att jag missade Internationella vegandagen, som tydligen var i tisdags. Det hade visserligen inte ändrat något eftersom jag alltid äter veganskt, men ändå! Sådana dagar borde uppmärksammas mer.

Oh well... Snart ska jag ut och bränna Miltons energi, sedan ska jag till stan och möta Sandra. Vad ska ni hitta på för något idag?

Som ni säkert har förstått (med tanke på tidigare inlägg) var Anna här på besök i måndags och tisdags och förutom att måla i mitt köksskåp bestämde vi oss för att baka. Eller... vi bestämde oss för att hon skulle baka, haha! Jag hatar att röra mjöl och jag hatar att knåda deg, så jag vispade bara till innan man skulle knåda. Hehe!

Har ni bakat nå lussebullar eller pepparkakor än? Eller gör ni något helt annat kanske? Knäck?

God morgon! Sovit gott? Det har inte jag. Jag har inte sovit alls. Jag fortsatte måla skåp en sväng, jag rensade bilder, videos osv på datorn och jag har fikat med mig själv. Allt utom att sova i princip. Känner mig sjukt dum i huvudet eftersom jag inte vet hur fan jag ska göra nu. Sova och riskera att sova bort hela dagen eller dygna och riskera att däcka mitt på dagen?

Förresten vill jag måla klart alla mina skåp, lådor och hyllor nu. Varför är färg inte oändligt? Varför måste man köpa 40 000 burkar?