Santhra undrade om hon fick gå ut med Milton idag. Självklart fick hon det. Det är bara bra om han får promenera och samtidigt lära sig att lyssna på andra än mig.

Santhra: Kan jag ta Milton?
Jag: Jomenvisst, om du vill så.
Santhra: KLART SOM FAN ATT JAG VILL! Milton in my heart!
Älskar hans envishet! Gillar känslan när han till slut lyder mig och jag känner att jag har lyckats.
Jag: Haha! Han verkar ha blivit snällare nu.
Santhra: Fan! Då skiter jag i det... Hahaha, nejdå!
Jag: Hahaha, han är fortfarande envis.
Santhra: Hoppas!

Skönt att någon gillar att han testar om han får göra saker. Han VET nämligen vad han får/inte får göra, men om han försöööker liiiite (tills han insett att det är lönlöst) kanske han får. Haha!

Det är därför han lyder mig så bra. Han vet att det inte lönar sig att åla, dra och jävlas när det kommer till mig, medan till exempel mamma är snällare och inte lika bestämd. Med mig får han göra om tills han gör rätt, så det är lika bra att lyda från början. Annars tar det längre tid att komma fram eller få som han vill.