Inatt hade vi en hund här i och med att mammas kompisar sov över. Zenta heter hunden och är någon slags jämthundsblandning. Så jävla söt! Och lugn. Det är sådan stor skillnad på henne och Milton. Jag satt och gosade med henne igår och eftersom jag är van vid Milton som far omkring som en jävla idiot och välter omkull av att han viftar på svansen kändes det som att hon bara "ehh, tror du att jag gillar det här eller?", för det enda hon gjorde var att luta sig mot mig då och då. Kändes som att hon spelade död, haha! Jag må längta tills Milton blir lugn, men det där var lite väl lugn kanske. En kombination av dom två vore perfekt. Haha!

(bilden på Zenta är lånad av Irene och bilden på Milton är från förra julen)