Jag var ner och pratade med grannarna igår. Mamma hakade på och det gick väl sådär. Kärringen var helt tokig bakom sin man. Hon stod där med sitt barn i famnen och skrek i barnets öra. Mannen gick att prata med lite bättre och han puttade in sin fru i lägenheten flera gånger. Jag hoppas att dom fattar att dom inte kan ringa hur som helst när dom hör något oljud, för det kom fram att sist vi lät var i förrgår natt. Då ska vi tydligen ha dragit möbler. Hade han kommit upp till oss istället för att ringa hyresvärden hade han hört att det var någon som borrade i en annan lägenhet. Efter mycket prat från alla andra (jag var lugnast) fick jag dom till slut att gå med på att gå upp och säga till på ett trevligt sätt vad som stör, så kan vi vara tystare OM det gäller oss. Dom sa att dom ville ha respekt och lugn, ja då tycker jag att dom kan förtjäna det genom att komma upp lugnt och säga till. Att ringa till störningsjouren för saker som inte ens gäller rätt granne och komma upp gormandes förtjänar ingen respekt, enligt mig.

Det fulaste var ändå att dom sa att dom inte störde sig på fester, men att vi "springer hela tiden" och har gjort det i två år. Det betyder alltså att det är lugnt om vi festar varje dag och långt in på nätterna, bara vi inte springer? Ehh... Dessutom springer vi inte. När jag är här sitter/sover jag mest bara i mammas soffa och Milton gör detsamma, mamma sitter mest still i sitt rum och syrran är i sitt rum eller jobbar. Surre är den enda som skulle kunna låta, men han är hos pappa varannan vecka och när han är här går han i skolan, vilket betyder att han går och lägger sig tidigt (han är tio år). OM han skulle göra oljud, hur länge skulle det kunna pågå? Och hur han kan göra oljud när han sitter vid datorn eller ligger och spelar spel på sin mobil?

Jag nämnde förresten deras två hundar som dom hade förut som skällde både dag och natt och sa att vi hade kunnat ringa angående dom hela tiden, men att vi inte gjorde det för att vi respekterade att vissa hundar skäller sådär och det är inte det lättaste beteendet att bli av med. Deras argument var då att dom hade gjort sig av med hundarna. Ja, och? Det har ju fortfarande hänt. Och så kom jag att tänka på, tyvärr efteråt, hans son som bodde där förut. Han och hans polare störde inte i själva lägenheten, men i porten. Men inte ringde vi angående det heller. Nej, för man måste få leva. Lever man så för man lite ljud. Jag menar... grannarna jag har nu festar varje helg och det är livat i både lägenheten och porten långt in på natten, men inte fan ringer jag angående det. Låt dom ha kul! Så länge dom inte rycker i min dörr och stör mig personligen är det lugnt. Palla vara surkärring?

Oh well... Det ska bli spännande att se om dom tog in det vi sa. Mamma ringde hyresvärden och berättade om vårt samtal och alla saker han skapade i sitt huvud. T ex att han registrerat att det varit tänt i ett rum om nätterna när han kommit hem från jobbet. Vad jag vet så är det inte olagligt att vara mörkrädd, vilket min brorsa då råkar vara.