Hey guyz! Är ni katt- eller hundmänniskor? Eller kanske varken eller? Själv väljer jag garanterat bort katter.

Här har ni fem anledningar:

1. Nu när jag ska till mamma är det inga problem alls, varken för mig eller Milton. Men så kom jag på att jag har en katt och även fast dom är självständiga behöver lådan rensas, mat behövs fyllas på och vatten behövs bytas. Jag har ingen kattbur att ta med han i, så vore det inte för Emma så hade jag behövt pendla som en idiot. Kul...

2. Innan vi flyttade åt Milton kattmat - jämt! Så vi fick ställa upp den på ett högt bord. Nu är det tvärtom. Tegel äter Miltons mat.

3. Antingen är dom skittråkiga eller övermysiga. Som Tegel imorse... Jag vaknade helt seriöst av att han stod och trampade på mig. Ni vet såntdär "trampgos"? På halsen! Inte alls mysigt! Och inte nog med det, så snubblar jag över han jämt när han ska gosa vid benen. (Ni hör ju, jag gillar inte att gosa med katter för fem öre)

4. Dom är alltid vara vakna när man ska sova. Det spelar ingen roll vilken tid på dygnet tydligen, för det låter fan alltid när jag ska sova! Och jag som är nojig över mördare och shit får ju panik av minsta lilla ljud.

5. Dom hårar som idioter! Visst, Milton tappar också päls, men inte alls lika mycket. Tror fan att det är största anledningen till varför jag inte gillar att gosa med katter. Det är ju kört om man har svarta kläder på sig = alltid för min del.