Jag har länge funderat på om jag ska bli mer personlig i bloggen. Jag är alltid ärlig och hittar aldrig på saker, men jag undanhåller mycket. Ibland är det skönt, men ibland vill jag kunna skriva öppet också. Om allt. Därför tänkte jag öppna mig angående en av dom enklare sakerna att skriva ut, något som jag har nämnt lite i bloggen tidigare: Mormor.

Jag och mormor

Jag skumläste mammas dagbok om mig från när jag var liten och på en sida stod det "När vi frågar dig vems älskling du är så blir det mormors älskling. Mormor har även köpt allt som du har och äger enligt dig själv".

Jag är inte förvånad, mormor var min bästa vän när jag var liten. Jag minns inte mycket från min barndom, men det är något som jag minns tydligt. Förmodligen för att jag förlorade henne. Mormor som människa har inte dött, men mormor som mormor är död. Hon började dö dagen jag fick uppleva det faktum att hon är alkoholist. Mamma hade dolt det för mig och jag klandrar henne inte, jag önskar att jag hade sluppit se överhuvudtaget. Och jag önskar att alkoholen inte skulle ta över henne och få min mormor att försvinna. Det var inte bara att hon drack, hela hon förändrades. Hon försvann och jag har på senare tid känt att hon inte har brytt sig om mig. Att jag bara var värd något när jag var liten och söt. På min 18-årsdag smsade/ringde hon och Harry och bråkade med mig, på fyllan så klart. Harry, som jag alltid har kallat för morfar sa upp "morfarskapet". Sedan den dagen har jag inte hört från honom. Mormor däremot skickade ett fint sms dagen efter och bad om ursäkt, men hon fanns fortfarande inte där.

Mormor, jag och Peter (morbror)

Mormor är nog den största anledningen till varför jag hatar alkohol. Jag vet att alla inte påverkas och är som hon, men jag känner ett sådant obehag runt alkohol att jag inte kan tänka logiskt. Det blir bara jobbigt.

Hur som helst fick jag två böcker av mamma för ett tag sedan. Båda var från mormor där hon hade klistrat in bilder från när jag var liten och skrivit text till dom. Och på första sidan står det "Hej Sandra. Här får du minnerna när du var hos mig. Det var härliga tider. Du själv kanske kommer inte ihåg men jag vill visa hur det var när du var liten. OBS. Jag är inte så elak och dum som jag ser ut." Det kanske är sjukt, men jag har nog aldrig blivit så rörd i hela mitt liv.

Det gör ont att älska någon som inte kan finnas där och det gör ont att inte kunna hata henne för det.