Jaha... vad fan berättar man om sina föräldrar då? Let's see...

Pappa är 45 år, svensk och träningsnarkoman. Han var en gång i tiden långhårig och lyssnade på awesome musik. 80-tal och bra jävla rock. Nu är han flintis och lyssnar på allt (t o m Christer Sjögren!). Vi HADE alltså musiken gemensamt, men inte längre. Däremot har vi Brynäs kvar, eftersom pappa gav mig en Brynäs-tröja som liten och fick mig att glo på ishockey-matcher med honom.

När folk ser min pappa tror dom ofta att han är tuff och hård, men när man lär känna honom är han mjuk, snäll och töntig (på ett bra sätt). Han är grym på att få folk att skratta och kommer med dom fulaste kommentarerna man kan tänka sig. Som när jag och Frida (min kusin) skulle käka tacos och pappa åkte dit för att lämna tacosås eller vad det var. "Vilken bra farsa man är, förstör håret och grejer!" (Det regnade och pappa är som sagt flintis)

Mamma är 43 år, finsk och envis. Hon är lite som mig. Eller så är jag som henne... Hon lever nämligen också efter "skam den som ger sig". Jag skulle dock vilja säga att jag vinner gällande envisheten, hehehe! Och en annan likhet är att vi har en färg som kännetecknar oss. Jag har rosa, hon har orange.

Hennes musiksmak suger. Tänk er Lady Gaga, Shakira och annan irriterande musik som ofrivilligt fastnar i skallen.

Mamma är för övrigt den som lärt mig att ge fan i vad folk tycker. När jag var yngre sa hon nämligen "alltid retar det någon" och det har jag gått efter sedan dess. Jag gör vad jag vill, ser ut hur jag vill osv och folk får tycka vad fan dom vill om det! Alltid är det någon som stör sig, så varför bry sig?