Jag var alldeles för upprörd för att skriva det här igår, så jag tar det idag istället.

Min bästa vän: Tovan

Vänskapen mellan mig och Tovan är för stor för att beskrivas i ord. Hon är mer än bara än vän och en bästa vän, hon är min andra hälft och blodsyster (vi böt blod när vi var yngre). Hon är min ängel och det finaste jag har. Hon vet allt utan att jag behöver säga något och jag dör lite inombords bara av tanken att hon skulle försvinna.
"Jag älskar dig" är något som jag har problem med att säga trots att jag känner det, men att säga det till Tovan känns inte konstigt alls. Det känns mer naturligt att säga det till henne än någon annan (mina föräldrar inräknade).

För övrigt vore det fel att inte nämna Alex, för trots att min och Tovans relation är överspeciell tror jag att Alex är den som känner mig bäst som person. Tyvärr kan jag inte säga "jag älskar dig" lika lätt till honom, men det kändes så sjukt skönt när han sa det till mig och fick mig att låta honom veta att jag gör det. Jag hade nog inte klarat av att säga det själv. Jag är sämst på att visa känslor, men känner gör jag.

Det allra bästa med dom två är att dom betyder precis lika mycket för mig oavsett om vi ses varje dag, en gång i månaden eller en gång per halvår. Jag behöver inte träffa dom jämt för att veta att dom är bäst.