Jag är så jävla rolig!

Jag drar alltid skämt om att alla hallänningar cyklar och Jörgen (som är hallänning) har fått lyssna på det i år och dagar nu, men idag kom jag på det ultimata skämtet:



japps, fast det är fotboll så då gör det inget då går jag gärna upp tidigt =)

sv: haha, ligga på en kudde och bli klappad, kammad och äta enbart svindyr fisk! :D en såndär långhårig, vilken ras har jag inte bestämt men siameser är fina men det negativa är ju att de inte har långt hår. :(

jag har gjort nio på mig själv ;> haha, x) man måste chansa lite! Öronen vill jag också pierca igen. Kanske ska ta en tripp till märsta, har faktiskt varit där (H)

Cyklister är livsfarliga. Här i solna cyklar dom som galningar att man bävar för cykelsäsongen.

När hon vill ha uppmärksamhet hoppar hon upp på datorbordet och börjar kliva på tngentbordet, ha ner saker från bordet osv.

Andreas -

Haha! Där satt den! High-five!

HAHA! :P

okejdå bejb. tror dig (:

Jo, det är nog det jag skall köra på.
Men sjukhuset måste ju hjälpa mig på traven.
Att bara be om hjälp, hjälper tyvärr inte längre. =/

Haha =)

sv: tack =)

ANDREAS: High five! xD

Eller hur !

Jo, så är det.
Men trots att det är en själv som måste fixa det.
Behöver man folk omkring en som stöder en, och
hjälper en på vägen..

josefin -

hahaha!

Jo, men i mitt fall har folk nästan aldrig ställt upp.
Och jag har fått ta smällarna själv, men nu
känner jag att jag har fått nog.
Nog av att hjälpa andra, och de hjälper inte mig.
Jag har liksom inte längre ork att kämpa, så
nu har andra chansen att hjälpa mig i gengäld.

Men där är ju problemet.
Jag har ingen fokus kvar, allt bara snurrar i huvudet.
Och jag får inte ihop något alls.
Jag skrämmer mig själv ibland, har inte längre
någon tidsuppfattning, allt bli en enda klump..
Så jag behöver någon som kan hjälpa mig, nu
har det gått för långt.
Jag har försökt på egen hand allt för länge, och
det har inte lett till något gott.

Ok, men det känns som att jag gjort det som finns
i min makt.
Men det räcker inte.
Och du vet nog också att alla behöver någon/något som
hjälper en att fortsätta på något sätt.
Plus att när jag inte känner någon i den här staden
gör inte saken bättre.
Sitter dag ut och dag in alldeles ensam.
Det gör att jag har ännu mer tid och anledningar
att känna hur dåligt jag mår.
Det drar bara ned mig.

Hahaha. Det var faktiskt ganska roligt :P



OM DU GILLAR MIN BLOGG, LÄGG TILL MIG PÅ BLOGLOVIN!

bloglovin


Undrar du något? - FRÅGA!
Wanna know something? - ASK!




Name/nickname:
Remember me!

E-mail address: (will NOT be published)


URL/blog:


Comment:


bloglovin