Långt inlägg, men värt att läsas!


Idag kikade jag lite på Uppdrag Granskning och då pratade dom om en kille som placerats i särskola på grund av lindrig utvecklingsstörning, men som senare fick reda på att han inte alls behövde gå där. Diagnosen var inte densamma efter två år.

Självklart hade folk många åsikter gällande just hans fall, men även angående särskolan. Vissa ansåg att den var bra, medan vissa ansåg att man skulle plocka bort den.

Personligen anser jag att man borde satsa på mer hjälp till elever i behov av särskilt stöd inom den "vanliga" grundskolan och försöka inkludera så många som möjligt i den, men samtidigt inte ta bort särskolan. Det finns så många som skulle må dåligt av att inte kunna hänga med sina klasskamrater alls och därför skulle ha det bättre i en särskoleklass. Och då talar jag inte om lindriga utvecklingsstörningar, utan elever med mer behov av hjälp och som ligger på en helt annan nivå än vad resten av klassen gör.

Min morbror som har bott här i några dagar nu råkar arbeta på en särskola och han berättade om en elev där (självklart nämnde han inga namn eller andra personuppgifter!) och den eleven var på förskolenivå, trots att han var bra mycket äldre. Ska man verkligen tvinga in honom i en "vanlig" klass som han inte skulle klara av eller ska man ge honom den hjälp han behöver? Är det rätt att straffa honom genom att sätta honom i en "vanlig" klass bara för att man ska "inkludera alla"? Jag tycker inte det! Det är snarare helt fel och leder till ännu mer utfrysning. Vissa behöver särskolan, andra inte. Varför ska det vara så svårt att förstå?

Varför ska det vara svart eller vitt hela tiden? Varför kan särskolan inte få vara en möjlighet istället för ett krav? Få in så många som möjligt i den "vanliga" skolan genom att erbjuda extra stöd och hjälp, men ta fan inte bort särskolan! Man kan faktiskt inte alltid generalisera och just i sånahär fall måste man se till individen!

---

Som avslut vill jag tillägga att jag faktiskt har praktiserat på en särskola (årskurs 1-6) i fem veckor, en förskola med barn i behov av stöd (1-6 år) i ytterligare fem veckor och lett en tjejgrupp i en särskola (13-18 år) och alla gånger har jag trivts. Det har varit lugnare än på "vanliga" förskolor och skolor (där jag faktiskt också har praktiserat), fler pedagoger och barnen har fått mer hjälp. Så varför ska man ta ifrån dom det, bara för att vissa inte trivs?