Alldeles strax blir Tovan 20 år gammal och jag har blivit ombedd att komma förbi. Kruxet med det hela är att det kommer att vara folk som jag inte har träffat där och det blir ofta för mycket för mig. Redan nu har jag panik i bröstet, bara av att tänka på det. Och det blir ännu mer panik ju mer jag tänker på det. Jag får panik om jag tar mig dit och det är massa folk och jag får panik om jag inte träffar Tovan. Allt är bara panik! Fan...

Ångest, ångest, ångest, ångest, ångest, ångest, ångest, ångest, ångest, ångest, ångest, ångest, ångest, ångest, ångest, ångest, ångest, ångest, ångest, ångest, ångest, ångest, ångest, ångest, ångest, ångest, ångest, ångest, ångest, ångest, ångest, ångest, ångest, ångest, ångest, ångest... När ska det ta slut?

Nu ska jag lägga mig i sängen, ha panik och inte kunna fatta något beslut.


Tovan, jag älskar dig!