Tro det eller ej, men jag saknar skolan. Eller ptja, gymnasiet. Jag saknar gemenskapen och att ha något att gå upp till på morgonen, även om det kanske inte var det roligaste att gå upp till. Jag saknar att träffa Tovan varje dag, jag saknar Elli, jag saknar Anahita (som visserligen valde att hoppa av), jag saknar Mimmi, jag saknar Monika, jag saknar Robba och jag saknar diskussionerna med Andreas. Jag saknar att promenera till Märsta station med Alex på morgonen. Jag saknar mina lärare. Främst Monica, Micke, Maria och Eta, men även Torbjörn och Leif. Och några andra. Jag saknar Fotografisk bild och att ha motivation till att fotografera. Jag saknar skolbiblioteket och bibliotekarierna. Jag saknar t o m fil och flingor till lunch! Och skolcafeterians fullkornsbaguetter med ost! Eller bara att sitta vid ett bord någonstans i skolan och göra absolut ingenting.

Kan ingen bara spola tillbaka mitt liv? Nuförtiden känns allt bara meningslöst, tungt och trist.