Det är mer än en månad kvar tills jag får träffa min psykolog. 25 augusti får jag träffa henne. Och Bengt-Ove finns inte heller tillgänglig. Båda har semester. Jag vet inte hur jag ska orka, för inatt hade jag ångest big time. Jag orkar inte luta mig tillbaka på piller i mer än en månad. Jag äter redan mer än vad jag själv vill. Gör det någon skillnad? Inte direkt. Jag känner mig fortfarande helt utan kraft. Min kropp är fortfarande för tung att bära.

Jag önskar att jag kunde måla hela världen vacker, att jag kunde se på den och känna glädjen rusa igenom kroppen. Jag önskar att jag bara kunde rycka upp mig och göra saker, att orka med saker. Jag önskar att jag bara kunde lämna ångesten hemma en stund.

Jag tror att jag vill resa bort. Jag tror att jag behöver andas ny luft.