Mormor eller Alko-Lena?
När jag var liten hade jag ett väldigt starkt band till min mormor, jag älskade att sova där och jag älskade framför allt henne. Ju längre tiden har gått har allt rivits sönder mer och mer. Orsak? Alkohol.
Under min uppväxt märkte jag inte av det, att hon var alkoholist vill säga, men det kan nog ha att göra med att vi slutade träffa henne allt mer. Jag tänkte inte så mycket på det, för vi åkte ju alltid dit på Annandag Jul och firade med henne och den man jag tidigare kallade för morfar. Men så kom den där dagen... Vi hälsade på och som vanligt skulle vi äta god mat där. Mina förväntningar var att det skulle vara som varje år vi var där och åt mat, men till min fasa hade mormor druckit alldeles för mycket alkohol och ville bjuda mig på någon form av det. Självklart tackade jag nej. Jag har Aldrig druckit och jag planerar inte att göra det heller. Mormors alkoholism, pappas ilskeutbrott när han är full, pappas kompis stötande på mig när han drack för mycket på sin 40-årsdag, pappas kompis bandmedlem som dog i rattfylla, pappas självmordsförsök... alldeles för mycket ont har hänt för att jag ska vilja dricka. Jag dricker inte ens den svagaste cidern som folk kallar för "alko-läsk". Jag hatar alkohol och jag tänker inte bli som mormor!
Bland dom värsta sakerna jag har varit med om var när jag fyllde 18 år. Jag hade inte träffat mormor på hur länge som helst och hon hade inte hört av sig något alls när vi fyllde år, inte det året heller. Så jag skickade ett sms där jag berättade för henne att hon har glömt mig, som vanligt... Detta ledde till att en alkoholpåverkad kvinna som ska kallas för mormor börjar bråka med mig och att hennes man som jag alltid har kallat för morfar sa upp "morfarskapet". Efter den dagen kallar jag honom inte för morfar längre. Mormor skickade ett sms där hon bad om förlåtelse. Hon skrev att jag alltid har varit hennes favorit och hon berörde mig. Visst behandlade hon mig illa, men hon förstod på något sätt att hon hade gjort fel. Hennes man har inte hört av sig än idag och jag fyller snart 20...
Anledningen till att jag skrev detta inlägg var för att jag fick reda på vad mormor hade gjort nyligen. Hon hade supit sig full hemma hos min morbror medan han var på besök hos oss. Då var min morbrors tjej och deras ena son hemma. Och hon ville inte ha hem Peter, min morbror, för att deras äldre son var hos oss och hon ville inte att han skulle få uppleva något sådant. Och det förstår jag. Jag var gammal nog att förstå att hon hade druckit när jag fick uppleva det, men mina kusiner? Dom är bara några år gamla. Ena fyller 2 år och den andra fyller 3 år det här året.
Jag älskar mormor, men jag HATAR Alko-Lena!
Under min uppväxt märkte jag inte av det, att hon var alkoholist vill säga, men det kan nog ha att göra med att vi slutade träffa henne allt mer. Jag tänkte inte så mycket på det, för vi åkte ju alltid dit på Annandag Jul och firade med henne och den man jag tidigare kallade för morfar. Men så kom den där dagen... Vi hälsade på och som vanligt skulle vi äta god mat där. Mina förväntningar var att det skulle vara som varje år vi var där och åt mat, men till min fasa hade mormor druckit alldeles för mycket alkohol och ville bjuda mig på någon form av det. Självklart tackade jag nej. Jag har Aldrig druckit och jag planerar inte att göra det heller. Mormors alkoholism, pappas ilskeutbrott när han är full, pappas kompis stötande på mig när han drack för mycket på sin 40-årsdag, pappas kompis bandmedlem som dog i rattfylla, pappas självmordsförsök... alldeles för mycket ont har hänt för att jag ska vilja dricka. Jag dricker inte ens den svagaste cidern som folk kallar för "alko-läsk". Jag hatar alkohol och jag tänker inte bli som mormor!
Bland dom värsta sakerna jag har varit med om var när jag fyllde 18 år. Jag hade inte träffat mormor på hur länge som helst och hon hade inte hört av sig något alls när vi fyllde år, inte det året heller. Så jag skickade ett sms där jag berättade för henne att hon har glömt mig, som vanligt... Detta ledde till att en alkoholpåverkad kvinna som ska kallas för mormor börjar bråka med mig och att hennes man som jag alltid har kallat för morfar sa upp "morfarskapet". Efter den dagen kallar jag honom inte för morfar längre. Mormor skickade ett sms där hon bad om förlåtelse. Hon skrev att jag alltid har varit hennes favorit och hon berörde mig. Visst behandlade hon mig illa, men hon förstod på något sätt att hon hade gjort fel. Hennes man har inte hört av sig än idag och jag fyller snart 20...
Anledningen till att jag skrev detta inlägg var för att jag fick reda på vad mormor hade gjort nyligen. Hon hade supit sig full hemma hos min morbror medan han var på besök hos oss. Då var min morbrors tjej och deras ena son hemma. Och hon ville inte ha hem Peter, min morbror, för att deras äldre son var hos oss och hon ville inte att han skulle få uppleva något sådant. Och det förstår jag. Jag var gammal nog att förstå att hon hade druckit när jag fick uppleva det, men mina kusiner? Dom är bara några år gamla. Ena fyller 2 år och den andra fyller 3 år det här året.
Jag älskar mormor, men jag HATAR Alko-Lena!
