Jag har aldrig förstått grejen med dejtingprogram. Bonde söker fru, Ensam mamma söker osv och snart även Den rätte för Rosing. Man kan ju inte tvinga fram känslor, så hur kan man vara så säker på att det kommer att finnas känslor där?

Hur som helst såg jag precis ett program som jag inte har sett tidigare, Age of love, där en 30-åring dejtar både yngre (ca 20-30 år) och äldre (ca 40-50 år) för att se om åldern spelar någon roll. Han visste inte om det när han gick med i programmet, utan fick reda på det när det började. Det är en kul idé, men jag kommer nog aldrig att förstå hur man kan förvänta sig att man kommer få känslor för någon genom ett tv-program. Det fungerar säkert ibland, men det känns lite påklistrat. A shot at love with Tila Tequila t ex, där kan det ju verkligen inte handla om kärlek. Hon har ju haft två säsonger vad jag vet och jag förvånas inte om det kommer en till. Vad händer med dom som vinner egentligen? Hennes förhållanden kan ju inte vara i mer än en vecka om hon ska spela in säsong efter säsong?

Dejtingsidor på Internet har jag inte förstått heller. Jag är mycket väl medveten om att det finns många som träffas genom att ha pratat på Internet och det har jag ingenting emot, men jag kan inte förstå grejen med att verkligen söka efter någon och detta gäller även utanför Internet. Och vad jag har förstått av reklamer på tv finns det dejtingsidor som man måste betala till för att få kontakta andra personer (Match.com t ex). Hur kan man ta betalt för att folk ska få prata med varandra egentligen? Det förstår jag verkligen inte.

Sammanfattning: Jag tror på att kärleken kommer när man minst anar det. Var någonstans märker man när det väl händer, inte genom planeringar.