Det enda som behövdes göra var att vinna idag, men eftersom både Djurgården och MoDo förlorade sina matcher hade vi lika gärna kunnat förlora och klara oss ändå. Men det känns bra att komma upp liiite högre i tabellen.

Nu är det bara att vänta och se vilka vi få möta i kvartsfinalen! :)

... och jag skulle kunna skratta i flera dygn.

Jag har aldrig förstått grejen med dejtingprogram. Bonde söker fru, Ensam mamma söker osv och snart även Den rätte för Rosing. Man kan ju inte tvinga fram känslor, så hur kan man vara så säker på att det kommer att finnas känslor där?

Hur som helst såg jag precis ett program som jag inte har sett tidigare, Age of love, där en 30-åring dejtar både yngre (ca 20-30 år) och äldre (ca 40-50 år) för att se om åldern spelar någon roll. Han visste inte om det när han gick med i programmet, utan fick reda på det när det började. Det är en kul idé, men jag kommer nog aldrig att förstå hur man kan förvänta sig att man kommer få känslor för någon genom ett tv-program. Det fungerar säkert ibland, men det känns lite påklistrat. A shot at love with Tila Tequila t ex, där kan det ju verkligen inte handla om kärlek. Hon har ju haft två säsonger vad jag vet och jag förvånas inte om det kommer en till. Vad händer med dom som vinner egentligen? Hennes förhållanden kan ju inte vara i mer än en vecka om hon ska spela in säsong efter säsong?

Dejtingsidor på Internet har jag inte förstått heller. Jag är mycket väl medveten om att det finns många som träffas genom att ha pratat på Internet och det har jag ingenting emot, men jag kan inte förstå grejen med att verkligen söka efter någon och detta gäller även utanför Internet. Och vad jag har förstått av reklamer på tv finns det dejtingsidor som man måste betala till för att få kontakta andra personer (Match.com t ex). Hur kan man ta betalt för att folk ska få prata med varandra egentligen? Det förstår jag verkligen inte.

Sammanfattning: Jag tror på att kärleken kommer när man minst anar det. Var någonstans märker man när det väl händer, inte genom planeringar.

Vid 06-tiden bestämde jag mig för att gå ut, andas in lite frisk luft och rensa tankarna, vilket slutade med en promenad i elljusspåret på 2,5 kilometer. Skönt!

Idag är det "Fredagen den trettonde" och folk går omkring fulla i skrock. Jag har aldrig varit speciellt vidskeplig, men det är lite kul att så många är helt inne på att det är en otursdag. Vissa säger att det har att göra med någonting angående Jesus och vissa säger att det handlar om den nordiska mytologin och vissa säger helt andra saker. Det är konstigt att alla säger samma sak, för varför skulle just fredagen den trettonde vara så otursfylld enligt alla? Varför inte tisdagen den tjugosjunde? Jag kan förstå att dom kristna samt dom som tror på den nordiska mytologin anser att dagen är fylld med otur, men resten då? Dom som inte tror på resten av religionen/mytologin då, hur kommer det sig att dom tror på just denna dag men ingenting annat som hör till? Det är underligt...

Jag har haft en helt okej dag och har inte råkat ut för några missöden alls. Nej, för mig brukar dessa dagar se väldigt bra ut. Mamma har däremot spillt ut kokhett kaffe och drällt vatten blandat med aska över hela köksgolvet och imorse kunde jag höra hur syrran spydde floder. Förhoppningsvis är hon inte sjuk och jag slipper därmed bli smittad. Annars har det inte hänt något mer och jag tror knappast att mammas och syrrans olyckor har att göra med vilken dag det är. Man är förmodligen bara mer uppmärksam på vad som händer just idag och alla andra gånger "otursdagen" faller in. Men kul är det, det måste jag erkänna.