Jag hade glömt hur det var att falla...

Falla tillbaka.
Falla på riktigt.


Ingen sömn, bara tankar...

Negativa tankar.
Stressande tankar.


Och den där ångesten...

Riktig ångest.
Panikångest.



Varför var jag tvungen att falla nu när jag behövs som mest?
Hur ska jag nu klara av skolan?