Att vara överkänslig är vad jag är allra bäst på, skulle jag tro. Att reagera fel, att förstora saker och att överdramatisera precis allting.

Jag tar alltid åt mig av negativa kommentarer och sånt, Trots att det inte är menat så. Jag vrider och vänder saker tills dom blir negativa - utan att tänka på det. Det går automatiskt för mig och därför behöver jag så mkt bekräftelse. Jag behöver höra att folk tkr om mig, att dom tkr att jag är bra. Annars känner jag mig värdelös, även fast jag innerst inne vet att folk faktiskt tkr om mig. Men det som finns inom mig kmr aldrig riktigt ut, det hinner inte komma innan jag blir nedstämd och efteråt blir jag ännu värre, för då hatar jag mig själv på grund av just det - att jag är så jävla överkänslig.
Det är inte lätt att leva som mig själv och det kan inte vara lätt att leva med mig heller.